Jag drömde imorse att mina föräldrars bil-larm tjöt och jag försökte få stopp på det men när jag sedan vaknade så insåg jag att det inte alls var bilen i drömmen som larmade utan det var brandvarnaren i vardagsrummet som pep så in i helvete. Elvis sov fortfarande (vaknade inte av att David klev upp tidigare och när larmet tjöt var kl 07,30).  Jag sprang ned och insåg direkt att det inte brann någonstans utan brandvarnaren bara jävlades med mig.

Jag hämtade en stol i köket och nådde precis upp till varnaren (tur det!) men hur jag än försökte så gick det inte att stänga av den. Istället försökte jag ta ner hela varnaren från taket men det gick inte heller. Det stod att man skulle vrida den åt vänster och tro mig, jag försökte! Jag tänkte att om jag tar i mer än så här så ramlar jag ned för stolen om den lossnar (bäbis snabbare än kvickt), och då tog jag verkligen i också. Efter en stund hörde jag ett "Hallå! Mamma!" uppifrån så det var bara att springa upp och hämta  Elvis. Pratade med David i telefonen men han sa åt mig att slå ned den istället om den inte lossnade på annat vis. Sagt och gjort! Fram med hammaren, haha! Jag slog och slog tills det gick att vrida på den som det stod att man skulle göra. När jag väl fått ned den lät jag batteriet till varnaren få en ledig dag.. hualigen! Pip..pip...pip..pip...pip..pip........PIIIIIIIIIIIP!

Slängde in mig i duschen och gjorde oss sedan klara för att traska iväg till dagmamman. Nu sitter jag här och ska precis ta tag i pluggningen.