vinterns ankomst
Ett ord och tio bilder
PROSIT!
- Är det jag eller Elvis som kissar nu!?!?!?!
Tjenamors!
David kommer att infinna sig i bollnäs och Sverige på torsdag. Eller ja, Planet landar i sverige klockan tolv natten till torsdag, weeey! Jag kan knappt bärga mig, ge mig den tokstollen nu på en gång, nu nu nu nuu!
Det var någon som undrade var han jobbar och med vad så jag tänkte berätta det:
Han jobbar i Norge på ön Ormen lange utanför Molde. Där jobbar han på en gasanläggning stor som hundra fotbollsplaner enligt David och hans arbetsuppgift är att trycktesta en massa stora rör. Rumpmuskler utvecklas också, han går upp och ned för en massa trappor ganska ofta, då han jobbar på 36meters ställningar eller vad det nu är. Kom hem och visa rumpan baby! ^^, Han jobbar iallafall två veckor och är sedan hemma och myser med oss hela tre veckor. Snacka om lyx? Fast det är tok för mycket saknande då han är borta.
Det var dop i helgen, Elvis kusin Noah döptes. Stackarn grät sig igenom den, men ack så söt han är! Dopet var fint och smörgåstårtan efteråt var inte heller så dum! Jättetrevligt att träffa Syster med familj också. På fikat efter dopet satt jag och hade fullt upp med att försöka andas. Världens panik då det är så där mycket folk. Jag vet inte var jag ska ta vägen och andningen dör nästan, tunnelseende är inte heller ovanligt. Jag totalt ignorerar folk bara för att jag inte vet vad och hur jag ska göra. Rädd fö att göra bort mig. Rackarns vad onödigt av mig. Alla tyckte säkert att jag var värsta sur av mig och så. Vad gör man...
Samma dag som vi skulle åka till Mora och dopet så satt jag och ammade Elvis i soffan hos mina föräldrar och ammade innan vi skulle åka. Efter ett tag så känner jag att det blir alldeles varmt på låret och mellan mina ben och jag tänker
- Är det jag eller Elvis som kissar nu!?!?!?!
Jag kan berätta att det var Elvis som råkade kissa bredvid blöjan och blöta ner hela mig. Jag blev lite skraj där ett tag då jag faktiskt inte visste om det var han eller jag, haha.
Mandy kom hit igårkväll också och hon stannade över natten. Vi tittade på tv, käkade popcorn och gosade med Elvis. Det var skittrevligt med sällskap!
Elvis ligger just nu på min mage och sover. Jag typ halvligger i stolen och bara njuuuuter! så himla mysigt. Han ler mer och mer nu också, så sött!
Vad vore jag utan mina föräldrar nu när David är borta? Oj, vad de har ställt upp och hjälpt mig. Otroligt snällt och väldigt uppskattat må jag säga. Skjuts hit och skjuts dit, hjälp med vagnen ner och får äta mat där ofta. Tack snälla!
Det blir mycket bättre och lättare att få ned vagnen när vi flyttat ned en trappa, just för att det bara blir en halv trappa att tampas med.
Det där inlägget skrev jag här vid datorn tidigare idag men Elvis vaknade och skulle äta.. och sedan glömdes det bort att uppdatera. Hinner inte skriva något mer.. Dyker nog in bilder och lite ord imorgon med. Tjaaaba!
David kommer att infinna sig i bollnäs och Sverige på torsdag. Eller ja, Planet landar i sverige klockan tolv natten till torsdag, weeey! Jag kan knappt bärga mig, ge mig den tokstollen nu på en gång, nu nu nu nuu!
Det var någon som undrade var han jobbar och med vad så jag tänkte berätta det:
Han jobbar i Norge på ön Ormen lange utanför Molde. Där jobbar han på en gasanläggning stor som hundra fotbollsplaner enligt David och hans arbetsuppgift är att trycktesta en massa stora rör. Rumpmuskler utvecklas också, han går upp och ned för en massa trappor ganska ofta, då han jobbar på 36meters ställningar eller vad det nu är. Kom hem och visa rumpan baby! ^^, Han jobbar iallafall två veckor och är sedan hemma och myser med oss hela tre veckor. Snacka om lyx? Fast det är tok för mycket saknande då han är borta.
Det var dop i helgen, Elvis kusin Noah döptes. Stackarn grät sig igenom den, men ack så söt han är! Dopet var fint och smörgåstårtan efteråt var inte heller så dum! Jättetrevligt att träffa Syster med familj också. På fikat efter dopet satt jag och hade fullt upp med att försöka andas. Världens panik då det är så där mycket folk. Jag vet inte var jag ska ta vägen och andningen dör nästan, tunnelseende är inte heller ovanligt. Jag totalt ignorerar folk bara för att jag inte vet vad och hur jag ska göra. Rädd fö att göra bort mig. Rackarns vad onödigt av mig. Alla tyckte säkert att jag var värsta sur av mig och så. Vad gör man...
Samma dag som vi skulle åka till Mora och dopet så satt jag och ammade Elvis i soffan hos mina föräldrar och ammade innan vi skulle åka. Efter ett tag så känner jag att det blir alldeles varmt på låret och mellan mina ben och jag tänker
- Är det jag eller Elvis som kissar nu!?!?!?!
Jag kan berätta att det var Elvis som råkade kissa bredvid blöjan och blöta ner hela mig. Jag blev lite skraj där ett tag då jag faktiskt inte visste om det var han eller jag, haha.
Mandy kom hit igårkväll också och hon stannade över natten. Vi tittade på tv, käkade popcorn och gosade med Elvis. Det var skittrevligt med sällskap!
Elvis ligger just nu på min mage och sover. Jag typ halvligger i stolen och bara njuuuuter! så himla mysigt. Han ler mer och mer nu också, så sött!
Vad vore jag utan mina föräldrar nu när David är borta? Oj, vad de har ställt upp och hjälpt mig. Otroligt snällt och väldigt uppskattat må jag säga. Skjuts hit och skjuts dit, hjälp med vagnen ner och får äta mat där ofta. Tack snälla!
Det blir mycket bättre och lättare att få ned vagnen när vi flyttat ned en trappa, just för att det bara blir en halv trappa att tampas med.
Det där inlägget skrev jag här vid datorn tidigare idag men Elvis vaknade och skulle äta.. och sedan glömdes det bort att uppdatera. Hinner inte skriva något mer.. Dyker nog in bilder och lite ord imorgon med. Tjaaaba!
kastade ett öga mot fönstret
Klockan var inatt tjugoåtta minuter över midnatt då min blick inte kunde slita sig från fönstret. Det var när jag var påväg till Elvis i spjälsängen som jag snabbt kastade ett öga mot fönstret och direkt såg att det snöade.
- Det kan inte vara sant! Sade jag tyst för mig själv.
Jag visste innerst inne att snön skulle komma att smälta bort på direkten, vilket jag glädjes åt då jag insåg det. Jag vägrar att låta vintern kasta sig på oss redan nu. Nej! Jag protesterar! Låt mig njuta av hösten istället, en liten stund bara? please...
Här är en bild på hur luggen blev. Som den på skolkortet var från början, innan den växt som ogräs.
Dock väldigt synd att jag fortfarande är så jäkla rund i ansiktet. Eller ja, hela jag är ju en stor boll. Men allt fett ska bort, så fort som möjligt. Det ska jag se till!
Nej nu ska jag göra både mig och Elvis klara för en sväng på stan med mina föräldrar. Jag ska försöka hitta något att ha på dopet. Jag får inte upp mina gamla jeans över låren ens, inte än. Mina lår var stora innan graviditeten och nu är de ENORMA. Well, hoppas på att hitta något användbart.
Örebro
Tjej ~19 (i mobilen): Hej, du nu har de köpt ut till vår styrelsefest här, det gick av på 2512 kronor, och då blev det jävligt mycket finlir, finvodka och grejer. De la ut en hundring, men vi kan ju ge dem några av ölen, vi köpte ju så myck... OJ! Jävlar! Oj, oj oj! Ursäkta! Oj, nu känner jag mig bortgjord. Oj! Gud, vad pinsamt. Kan du hälsa Emma att ringa mig sen?
Tjej ~20 (går bredvid): Vad hände?
Tjej ~19: Det var inte Emma, det var hennes mamma! Jag undrar om Emma får komma på festen...
- Det kan inte vara sant! Sade jag tyst för mig själv.
Jag visste innerst inne att snön skulle komma att smälta bort på direkten, vilket jag glädjes åt då jag insåg det. Jag vägrar att låta vintern kasta sig på oss redan nu. Nej! Jag protesterar! Låt mig njuta av hösten istället, en liten stund bara? please...
Här är en bild på hur luggen blev. Som den på skolkortet var från början, innan den växt som ogräs.
Dock väldigt synd att jag fortfarande är så jäkla rund i ansiktet. Eller ja, hela jag är ju en stor boll. Men allt fett ska bort, så fort som möjligt. Det ska jag se till!
Nej nu ska jag göra både mig och Elvis klara för en sväng på stan med mina föräldrar. Jag ska försöka hitta något att ha på dopet. Jag får inte upp mina gamla jeans över låren ens, inte än. Mina lår var stora innan graviditeten och nu är de ENORMA. Well, hoppas på att hitta något användbart.
Örebro
Tjej ~19 (i mobilen): Hej, du nu har de köpt ut till vår styrelsefest här, det gick av på 2512 kronor, och då blev det jävligt mycket finlir, finvodka och grejer. De la ut en hundring, men vi kan ju ge dem några av ölen, vi köpte ju så myck... OJ! Jävlar! Oj, oj oj! Ursäkta! Oj, nu känner jag mig bortgjord. Oj! Gud, vad pinsamt. Kan du hälsa Emma att ringa mig sen?
Tjej ~20 (går bredvid): Vad hände?
Tjej ~19: Det var inte Emma, det var hennes mamma! Jag undrar om Emma får komma på festen...
(taget från tjuvlyssnat.se)
Forgive me!
Sorry! Det dyker in en bild på luggen imorgon istället. Läggdags nu!
Sussa sött och dröm om något bra. Puss & kram och nyp i stjärten, som Rickard på bingolotto sa.
Sussa sött och dröm om något bra. Puss & kram och nyp i stjärten, som Rickard på bingolotto sa.
ett riktigt 'hallelujah moment'
Elvis blev sju veckor gammal i söndagskväll, rackarns så fort tiden går. Min sötnos till gosse ler medvetet nu och jösses så vackert det är att se sitt barn (barn överhuvudtaget) le, ögonen fylls med glädjetårar för tusan. Tänk dig att du sitter i soffan med ditt barn, du skojjar och pratar med din bäbis och han ler..Du inser att du innan inte visste att man kunde älska två personer så mycket som du älskar din son/dotter och din pojkvän/fästman/man, den stunden är ett riktigt 'hallelujah moment' som kishti Tomita skulle sagt.
Jag har ofta sådana stunder nu för tiden, I'm happy!
Imorgon är det en vecka kvar tills David sitter på planet på väg hemåt igen. Vad jag längtar! Tiden har gått väldigt fort iallafall hittills, vilket känns jättebra. Håller tummarna för att det skall fortsätta så här. Vilken tur jag har som har Elvis till son som sover på nätterna. När Pappa David kommer hem så ska vi leee massor till honom.
Igår kväll fick min kära mor klippa till en lugg på mig. Skriver mer om det ikväll och det slinker nog in en och en annan bild också. Nu ska jag gosa med Elvis. Have a nice day and gör inget dumt!
Jag har ofta sådana stunder nu för tiden, I'm happy!
Imorgon är det en vecka kvar tills David sitter på planet på väg hemåt igen. Vad jag längtar! Tiden har gått väldigt fort iallafall hittills, vilket känns jättebra. Håller tummarna för att det skall fortsätta så här. Vilken tur jag har som har Elvis till son som sover på nätterna. När Pappa David kommer hem så ska vi leee massor till honom.
Igår kväll fick min kära mor klippa till en lugg på mig. Skriver mer om det ikväll och det slinker nog in en och en annan bild också. Nu ska jag gosa med Elvis. Have a nice day and gör inget dumt!
Men din är så liten!!
Det är tragiskt att behöva berätta att David nu har farit iväg till Norge för att tjäna sitt upphälle, eller vad man nu ska säga. Trist, verkligen jättetrist! Han åkte ikväll och jag började sakna honom igår, haha. Nej, men nästan så. Det var jobbigt att säga hejdå, svårt att hålla gråten kvar i halsen men jag lyckades. Fast det dumma är väl att den lyckades fastna i halsen och det är ju inte roligt att ha gråten i halsen hela tiden inte. Men den halkar nog ned snart igen hoppas jag. Sist David åkte iväg (första gången) så fälldes det en och en annan sorgsen droppe. Och gissa vad jag är glad över att ha honom. Inte visste jag att man kunde älska någon så här mycket.
Det märktes att det inte bara var jag som tyckte att det var en jobbig stund idag. David gillade inte heller läget. Att lämna ' fru ' och barn igen. Jag hoppas innerligt att dessa två förjäkliga veckor rusar iväg. För jag och Elvis saknar Pappa David så här mycket <-----------------------------------------------------------------------> *visa med händerna*.
Jag passar på att sitta här nu medan Elvis sover i soffan. Just nu hör jag nå folk utanför lägenheten och efter en stunds lyssning skulle jag nästan vilja påstå att de nog är en aning berusade. Och då insåg jag att det är onsdag kväll och 25kronan som väntar dem ikväll. Hoppas att de får en rolig kväll och att de inte skriker inatt när de kommer hem. Vissa galningar vrålar ju rakt ut klockan tre på morgonen, idioter!
Jag och David hade roligt med kameran idag (oj, det där lät ju LITE porrigt). Vi ställde upp stativet och tyckte att vi minsann skulle ha något kort på oss tillsammans. DONE! ( tyvärr måste jag meddela att det icke togs några nakenbilder!) Här nedanför ligger det lite nya bilder. Världens morgonfrilla fixades snabbt med ett diadem och sminket från gårdagen fick pryda bilderna. Det sker på egen risk att titta på dem, okej? :D AND REMEMBER att min kropp är under konstruktion, den skall icke få se ut så i framtiden. För fy vad mycket jag måste gå ner, har ju 14 kilo kvar och borde gå ner lite till också. Kul att ha lite bilder på en själv iallafall, oftast jag som står bakom annars. Men det är ganska skönt.
Nästa Lördag bär det iväg till Mora för att gå på Dop. Det är Elvis kusin Noah som skall döpas. Så det är dags att börja leta doppresent, vill hitta på något bra. Trevligt ska det bli att träffa syster och hennes familj också.
Vår lille pojk växer och växer och är världens goaste. Det är en helt otrolig upplevelse att vara mamma.
På Måndag ska vi till BVC igen för att väga och allt sådant som hör till. Jag längtar tills dess, så roligt att få se om det hänt något.
Där David och hans arbetskamrater tillbringar sina kvällar och nätter har de trådlöst nätvärk, vilket är bra för david har nätvärkskort i mobilen. Så han kan kika in på MSN och sådant gratis, härligt! Han hade tänkt ta med datorn från början, men den dog strax innan han åkte iväg sist. Dumburk.
Kan stolt säga att jag älskar mina två pojkar. De betyder allt! Och David, om du läser det här så tycker jag att du kan komma hem... NU! Plz.. Han borde vara framme nu iallafall. Löööv jooo!
Ha det bra, heeej!
(jag hoppas damn it att förlossningsjournalen kastas ned i brevinkastet imorgon, annars jäklar blir jag ledsen)
Det märktes att det inte bara var jag som tyckte att det var en jobbig stund idag. David gillade inte heller läget. Att lämna ' fru ' och barn igen. Jag hoppas innerligt att dessa två förjäkliga veckor rusar iväg. För jag och Elvis saknar Pappa David så här mycket <-----------------------------------------------------------------------> *visa med händerna*.
Jag passar på att sitta här nu medan Elvis sover i soffan. Just nu hör jag nå folk utanför lägenheten och efter en stunds lyssning skulle jag nästan vilja påstå att de nog är en aning berusade. Och då insåg jag att det är onsdag kväll och 25kronan som väntar dem ikväll. Hoppas att de får en rolig kväll och att de inte skriker inatt när de kommer hem. Vissa galningar vrålar ju rakt ut klockan tre på morgonen, idioter!
Jag och David hade roligt med kameran idag (oj, det där lät ju LITE porrigt). Vi ställde upp stativet och tyckte att vi minsann skulle ha något kort på oss tillsammans. DONE! ( tyvärr måste jag meddela att det icke togs några nakenbilder!) Här nedanför ligger det lite nya bilder. Världens morgonfrilla fixades snabbt med ett diadem och sminket från gårdagen fick pryda bilderna. Det sker på egen risk att titta på dem, okej? :D AND REMEMBER att min kropp är under konstruktion, den skall icke få se ut så i framtiden. För fy vad mycket jag måste gå ner, har ju 14 kilo kvar och borde gå ner lite till också. Kul att ha lite bilder på en själv iallafall, oftast jag som står bakom annars. Men det är ganska skönt.
Nästa Lördag bär det iväg till Mora för att gå på Dop. Det är Elvis kusin Noah som skall döpas. Så det är dags att börja leta doppresent, vill hitta på något bra. Trevligt ska det bli att träffa syster och hennes familj också.
Vår lille pojk växer och växer och är världens goaste. Det är en helt otrolig upplevelse att vara mamma.
På Måndag ska vi till BVC igen för att väga och allt sådant som hör till. Jag längtar tills dess, så roligt att få se om det hänt något.
Där David och hans arbetskamrater tillbringar sina kvällar och nätter har de trådlöst nätvärk, vilket är bra för david har nätvärkskort i mobilen. Så han kan kika in på MSN och sådant gratis, härligt! Han hade tänkt ta med datorn från början, men den dog strax innan han åkte iväg sist. Dumburk.
Kan stolt säga att jag älskar mina två pojkar. De betyder allt! Och David, om du läser det här så tycker jag att du kan komma hem... NU! Plz.. Han borde vara framme nu iallafall. Löööv jooo!
Ha det bra, heeej!
(jag hoppas damn it att förlossningsjournalen kastas ned i brevinkastet imorgon, annars jäklar blir jag ledsen)
Pendeltåget från Södertälje C
(Tjej 20+ och kille 25+ sitter bredvid varandra och för en livlig diskussion hållandes i hand)
Tjejen (besviket): Men din är så liten!
Killen (stött): Det är den väl inte alls det! Det är du som vill ha för stor!
Tjejen: Inte så sjukt stor, men det ska ju vara skönt. Inte obehagligt.
Killen: Det blir det ju om den är för stor. obehaglig alltså. Du är så omysig!
Tjejrn (förvånat): Är jag omysig bara för att jag vill ha en stor säng?!
En blåmes på vift
Jag lovade igår att det idag skulle infinna sig en bild på hårfärgen och jag tycker inte om att luras. Och därför slinker det in lite bilder här idag.
På första bilden sitter jag alldeles osminkad med fett hår och iförd i min för snygga 'färga-håret-t-shirt'. David ska strax börja smeta in mitt hår med färg. På bild nummer två gömmer sig David, han ville visst inte vara med på bild, tråkmåns! Ojoj, sicken blåmes på bild nummer tre! Någon mer än jag som undrar varför färgen heter blåsvart? ;) (Haha) Till höger om den bilden kan vi se bild nummer fyra, den föreställer Elvis som säkert ser mig och tycker att jag ser förjävlig ut. Han undrar nog vad i helvete som hänt med mitt hår. Och nu till resultatet! De sista två bilderna visar hur den blåsvarta färgen fastnat på min skalle. Vad tycks?
För ovanlighetens skull (hm, där ljög jag ju) så lägger jag in några fler bilder. Här är tre stycken på Elvis. Titta på sista bilden, haha snacka om att titta i kors!
Här kommer skolkortet från när jag gick andra året på gymnasiet. Ett och ett halvt år sedan ungefär. Och jag saknar den frisyrer grymt mycket! Vill verkligen ha så igen! Snyggt, faktiskt. Jag brukar sällan tycka att något på mig ser bra ut men när jag ser tillbaks på den frisyren så saknar jag den. Iallafall luggen. Någon som håller med? Kommentera gärna! Vill ha förslag på hur jag kan klippa mig? Kom igen! Släng en massa tips på mig. Dränk mig med dem! DO IT!
Neeej! Neej! Jag visste det, du tänker inte kommentera eller hur? Fy bubblan nu tycker jag att du är dum! ;)
Ge mig tips för tusan!
På första bilden sitter jag alldeles osminkad med fett hår och iförd i min för snygga 'färga-håret-t-shirt'. David ska strax börja smeta in mitt hår med färg. På bild nummer två gömmer sig David, han ville visst inte vara med på bild, tråkmåns! Ojoj, sicken blåmes på bild nummer tre! Någon mer än jag som undrar varför färgen heter blåsvart? ;) (Haha) Till höger om den bilden kan vi se bild nummer fyra, den föreställer Elvis som säkert ser mig och tycker att jag ser förjävlig ut. Han undrar nog vad i helvete som hänt med mitt hår. Och nu till resultatet! De sista två bilderna visar hur den blåsvarta färgen fastnat på min skalle. Vad tycks?
För ovanlighetens skull (hm, där ljög jag ju) så lägger jag in några fler bilder. Här är tre stycken på Elvis. Titta på sista bilden, haha snacka om att titta i kors!
Här kommer skolkortet från när jag gick andra året på gymnasiet. Ett och ett halvt år sedan ungefär. Och jag saknar den frisyrer grymt mycket! Vill verkligen ha så igen! Snyggt, faktiskt. Jag brukar sällan tycka att något på mig ser bra ut men när jag ser tillbaks på den frisyren så saknar jag den. Iallafall luggen. Någon som håller med? Kommentera gärna! Vill ha förslag på hur jag kan klippa mig? Kom igen! Släng en massa tips på mig. Dränk mig med dem! DO IT!
Neeej! Neej! Jag visste det, du tänker inte kommentera eller hur? Fy bubblan nu tycker jag att du är dum! ;)
Ge mig tips för tusan!
Lågprismarknad Hajen, Varberg
(Man 40+ hjälper en kvinna att ta ner en påse chips.)
Kvinnan: Ååh, tack!
(Mannen ler och ser nöjd ut.)
Dotter 3+: Hjälpte du henne?
Mannen: Ja, det får man göra ibland.
Dottern: Vet mamma om att du hjälpte henne?
Ålderdomshem, Göteborg
(Två damer 70+ står och pratar)
Dam 1: Jag har haft ont i magen den sista tiden.
Dam 2: Är du gravid kanske?
Dam 1: Kanske det, kanske...
Dam 1: Jag har haft ont i magen den sista tiden.
Dam 2: Är du gravid kanske?
Dam 1: Kanske det, kanske...
Black magic
Hej hallå i stugan.
Jag tänkte meddela att den röda färgen har nu ett "friår (snarare frimånad/er)och svart har kommit in på arbetsmarknaden igen. Jag är nöjd med fru svart och hon får nog stanna ett tag. Självklart kommer också fru röd tillbaka snart. Kanske får de jobba tillsammans också, vem vet! Jag saknar fru röd men nu får hon vila sig lite och fräsh göra en snygg comeback!
En bild på denna nya anställda kommer att infinna sig här imorgon! (jag har en bild nu egentligen, dock alldeles för ful. Hela fula arbetsplatsen (som är under konstruktion) syns på bilden och ser verkligen inte ut att vara i skick)
Så här låg Elvis sött i mitt knä alldeles nyss, här vid datorn.. Helt utslagen och avslappnad, så go! Han ligger hos Pappa David i soffan just nu.
Döm inte en okänd människa eller en oläst bok.
Det är nog jäkligt svårt! För nog har jag rätt då jag säger (skriver) att de flesta människor dömer andra utan att känna personen? Eller? Jag själv dömer nog för lätt!
Jag tänkte meddela att den röda färgen har nu ett "friår (snarare frimånad/er)och svart har kommit in på arbetsmarknaden igen. Jag är nöjd med fru svart och hon får nog stanna ett tag. Självklart kommer också fru röd tillbaka snart. Kanske får de jobba tillsammans också, vem vet! Jag saknar fru röd men nu får hon vila sig lite och fräsh göra en snygg comeback!
En bild på denna nya anställda kommer att infinna sig här imorgon! (jag har en bild nu egentligen, dock alldeles för ful. Hela fula arbetsplatsen (som är under konstruktion) syns på bilden och ser verkligen inte ut att vara i skick)
Så här låg Elvis sött i mitt knä alldeles nyss, här vid datorn.. Helt utslagen och avslappnad, så go! Han ligger hos Pappa David i soffan just nu.
Döm inte en okänd människa eller en oläst bok.
Det är nog jäkligt svårt! För nog har jag rätt då jag säger (skriver) att de flesta människor dömer andra utan att känna personen? Eller? Jag själv dömer nog för lätt!
Öhm ja, bara sådär appropå ingenting liksom, haha.
en Grov portion under läppen.
I Torsdags var det dags för oss (mig, David och Elvis) att sakta men säkert ta oss till Söderhamn. Jag skulle kanske beskriva det mer som skuttandes, jettan är lite opålitlig. Men vi hackade oss fram till Söderhamn och där shoppade vi lite kläder till Elvis. Vi hittade bland annat ett par jeans, tre tröjor, ett set (byxor, tröja och huvväst), strumpor, vantar (köpte dem dock i Bollnäs samma dag), tjockare mössa och ett par skor (också Bollnäs). La in bilder på några av kläderna iallafall.
När vi återigen var i i hemträsket så badade vi Elvis. Det är så mysigt att bada honom, den stunden gillar jag. Han ser ut att njuta så mycket! Eller ja direkt då han känner att det är blött blir han lite småkinkig men sedan då han vant sig några sekunder efter så njuter han riktigt.
Strax efter att vi badat och klätt honom tyckte vi att det vore skönt med en promenad. Sagt och gjort! En kvart senare var vi ute och gick. Riktigt skönt även om det inte är såå jättelånga promenader. Men kan vara skönt med en 40minuters bara också.
Om en månad flyttar vi till lägenheten en trappa ned. Det råder delade meningar angående flytten, det känns bra att flytta och få lite större (11kvm bara iofs men vi får undan datorerna från vardagsrummet) fast ändå så trivs jag bra i denna lägenhet också. Men flytten blir av iallafall, den 15e november är det dags.
Ska trots allt bli skoj! Alltid lika roligt att flytta till nytt ställe. Och det är ju faktiskt en likadan lägenhet fast spegelvänd och ett litet rum till.
Ikväll har jag tänkt att jag ska färga håret Svart igen. Trivs grymt bra i det röda men känner att jag behöver en förändring just nu i botten på mitt självförtroende. Det dröjer nog inte länge innan det röda har letat sig tillbaks, blir svart en sväng bara.
Här är några av kläderna vi hittade till Elvis:
Skriver nog ett inlägg igen senare ikväll, efter färgningen. Så får vi se om jag är nöjd eller om jag störtgrinar och bara vill ha det röda igen, haha!
Snart åker David också.. Jisses, Stanna tiden!! Funderar på att kidnappa honom så att han inte kan fara iväg. Det vore ju en bra idé!
Måste bara säga det att fyy vad jag börjat blivit snussugen igen! Jag har ju snart varit utan i 10 månader och nu är jag mer sugen än någonsin. Min teori är att jag innerst inne vet att jag är ett steg närmare att kunna snusa igen och därför tänker på snus hela tiden. Då jag var på tjocken visste jag ju att det skulle dröja länge innan jag någonsin kunde tänka på en prilla igen. Om jag får gissa så blir jag nog inte snusfri sedan efter amningen om jag känner likadant då. ILLA, men sant. Ge mig snus! Fast jag bryr mig för mycket om vad folk tycker och det kan göra att jag håller mig ifrån det. Trist för just nu skulle jag göra allt för att få känna en Grov portion under läppen.
Hörs och störs!
För att undvika kritik, säg ingenting, gör ingenting, var ingenting.
Elbert Hubbard
Elbert Hubbard
8 ½ timme i streck
Idag ska vi iväg till söderhamn för att titta på lite kläder till Elvis på Kappahl. Vi får hoppas på att det finns bättre och mer kläder än i Bollnäs. Det finns ju inte mycket alls här. Och finns det något så är det större storlekar, synd. Jag och David har ännu inte köpt något plagg till Elvis, efter födseln. Innan köpte vi självklart, visste dock inte vilket kön han skulle tänka sig att bli. Så nu vill vi hitta lite fina killkläder.
Ska studsa in i köket nu för att göra lite lunch. Jag tror bestämt att det blir Korv med bröd (chorizo och en till sådan sorts korv), gött! Efter att vi ätit dessa körvar så ska det väl vara dags att bege sig. Med den vita jettan far vi mot Söderhamn i hopp om mycket barnkläder och en trevlig dag.
Vi var på BVC igår på läkarundersökning. Han sa att allt såg bra och normalt ut, sicken tur! Efter det så fick vi väga och mäta honom. Fast han hade inte växt något på varken längden eller runt huvudet. 144gram var det enda han hade ändrat på. Så nu ska jag, istället för att bara ge tillägg vid nattmålet efter att han tuttat, ge honom tillägg på kvällarna också igen. Antagligen har jag mindre mjölk på kvällarna och kanske därför han varit skrikig också? På grund av hunger blandat med magknip? yes, möjligen. Tråkigt att behöva ge honom tillägg. Att man inte räcker till själv liksom. Fast det kanske blir bättre om ett tag? På dagarna har jag ju hur mycket mjölk som helst iallafall! Bara sprutar ut...
Natten till igår somnade vi vid halvtvå (Elvis hade som vanligt sovit på kvällen också) och sedan vaknade Elvis (hör och häpna) klockan tio (!). Utan att ha vaknat på morgonen för att tutta på mig sov han hela åtta och en halv timma i streck. Snacka om skööönt! Jag som har tur annars med sömnen! Att när jag lägger mig vid tolv så får jag kliva upp halv sex för att mata i en timme och sedan sova till tio igen. Och vet ni vad det roliga är? Jo det ska jag minsann berätta.. Att samtidigt som jag tänkte att det bara var en engångsgrej att han sov 8,5 timme i streck, så sov han åtta timmar inatt också.
Han vaknade till någon gång och gnydde lite (ont i magen antar jag?) i två sekunder och somnade om igen. Tack Elvis, du är så go! Jag kan ju alltid hoppas på att det fortsätter så här, jag har dock mina tvivel.
Och David är bra som vanligt. Bäst helt enkelt. Mindre än en vecka kvar nu tills han åter igen far iväg till Norge. Dystert. Nedräkningen har startat. Måtte tiden går fort denna gång. Jag tycker så synd om honom som måste vara ifrån Elvis så länge.
Oj, jag skulle bara skriva lite snabbt här. Glömde dock av mig och fortsatte att svamla vidare. Jag säger nu farväl för denna gång och tar David i handen för att leda honom till köket och tillsammans åstakomma en lunch. Bye bye!
Ska studsa in i köket nu för att göra lite lunch. Jag tror bestämt att det blir Korv med bröd (chorizo och en till sådan sorts korv), gött! Efter att vi ätit dessa körvar så ska det väl vara dags att bege sig. Med den vita jettan far vi mot Söderhamn i hopp om mycket barnkläder och en trevlig dag.
Vi var på BVC igår på läkarundersökning. Han sa att allt såg bra och normalt ut, sicken tur! Efter det så fick vi väga och mäta honom. Fast han hade inte växt något på varken längden eller runt huvudet. 144gram var det enda han hade ändrat på. Så nu ska jag, istället för att bara ge tillägg vid nattmålet efter att han tuttat, ge honom tillägg på kvällarna också igen. Antagligen har jag mindre mjölk på kvällarna och kanske därför han varit skrikig också? På grund av hunger blandat med magknip? yes, möjligen. Tråkigt att behöva ge honom tillägg. Att man inte räcker till själv liksom. Fast det kanske blir bättre om ett tag? På dagarna har jag ju hur mycket mjölk som helst iallafall! Bara sprutar ut...
Natten till igår somnade vi vid halvtvå (Elvis hade som vanligt sovit på kvällen också) och sedan vaknade Elvis (hör och häpna) klockan tio (!). Utan att ha vaknat på morgonen för att tutta på mig sov han hela åtta och en halv timma i streck. Snacka om skööönt! Jag som har tur annars med sömnen! Att när jag lägger mig vid tolv så får jag kliva upp halv sex för att mata i en timme och sedan sova till tio igen. Och vet ni vad det roliga är? Jo det ska jag minsann berätta.. Att samtidigt som jag tänkte att det bara var en engångsgrej att han sov 8,5 timme i streck, så sov han åtta timmar inatt också.
Han vaknade till någon gång och gnydde lite (ont i magen antar jag?) i två sekunder och somnade om igen. Tack Elvis, du är så go! Jag kan ju alltid hoppas på att det fortsätter så här, jag har dock mina tvivel.
Och David är bra som vanligt. Bäst helt enkelt. Mindre än en vecka kvar nu tills han åter igen far iväg till Norge. Dystert. Nedräkningen har startat. Måtte tiden går fort denna gång. Jag tycker så synd om honom som måste vara ifrån Elvis så länge.
Oj, jag skulle bara skriva lite snabbt här. Glömde dock av mig och fortsatte att svamla vidare. Jag säger nu farväl för denna gång och tar David i handen för att leda honom till köket och tillsammans åstakomma en lunch. Bye bye!
Inget försummar vi så ofta och oåterkalleligt som det tillfälle som erbjuds oss varje dag.
Marie von Ebner-Eschenbach
Marie von Ebner-Eschenbach
^_^
"Älska och njut av era barn och var glad åt dem sådana de är, sådana de ser ut, för vad de gör och tänk inte på de egenskaper de inte har. (Doktor Spock)"
180cm lång med skäggstubb och snus under läppen
Han växer så fort vår lille Elvis. Det märks verkligen, det syns tydligt. Hans händer är gigantiska om jag tänker på skillnaden på nu och då han föddes. Han har växt minst fem centimeter sedan han föddes (vi får se imorgon på bvc hur mycket han växt denna vecka) och snart sitter han säkert här vid datorn, 180cm lång med skäggstubb och snus under läppen. Vid datorn sitter han och chattar med sina vänner och vill att vi ska sluta lägga oss i hans liv och låta honom sköta sitt. Besvikna och ledsna över att vi, efter 18 (?) år, måste låta honom vara den stora pojk han blivit, ser vi på honom med stolta ögon, vår Elvis Erik Malm.
Imorgon är det läkarundersökning på bvc igen. Som tidigare sagt, höjdpunkten på veckan. Iallafall att mäta och väga vår lilleman!
Jag har lagt in några nya bilder nu. Några av dem är från våran promenad idag med mina föräldrar, deras vovvar och självklart Elvis och Pappa David. Det är så otroligt skönt att komma ut på en promenad. Det svåra är just att ta sig ut, så lat. Vi ska försöka att komma ut och gå en stund varje dag iallafall. De andra bilderna är såklart på vår söta son och på David. Jag är mest bakom kameran och syns därför inte på bilderna, vilket kanske är tur?
I helgen var Davids bror och hans flickvän hemma i flugbo. De blev helt sålda på Elvis. Och jag gissar på att inom en snar framtid så kommer nog också de två att få en liten bäbis. Martin (Davids bror) blev väldigt sugen tror jag, haha! Vi var i lördags till flugbo för att äta middag med hela Davids familj, trevligt må jag säga. Tråkigt att jag hade ångest i en hel vecka innan bara för att jag skulle vara tvungen att prata engelska. Som tur var behövde jag inte säga ett ord på engelska. Jag suger på det och tappar alla ord då jag öppnar munnen för att yttra mig om något. Därför har jag valt att inte säga något alls, jag kan inte. Ångest på hög nivå. synd! För när jag tänker på engelska så går det ju hur bra som helst. Fast det är väl inte så konstigt att jag tycker att det är jobbigt med engelskan.. Jag kan ju knappt prata svenska. Ska jag fylla på telefonen så repeterar jag "halebop" hundra gånger i skallen, för att inte säga fel då jag i kassan ska berätta vad jag ska ha. Det dumma är då att jag tillslut glömmer hur man säger ordet. ILLA illa. Eller då jag sitter på banken och väntar på min tur har jag världens ångest för att göra bort mig och säga fel saker. Social fobi? Mja, lite. Det är ju bara en liten grej av allt.
Igår var vi hos mina föräldrar och "tvingade" på dem två filmer. De valde att kolla på filmerna med oss. Den efterlängtade Saw 2 och nya Omen. Saw 2 var som ettan, riktigt bra! Det går inte att förutse något i de filmerna. Och Snart kommer det en trea också, den är inspelad och klar iallafall. Tack för trevligt sällskap!
Det är inte långt kvar tills David åker heller. Nästa Onsdag kväll, om åtta dagar för att vara mer exakt. Dessa tre veckor springer ju iväg och de fjuttiga två veckorna som han är borta känns som en evighet.
Det känns jobbigt att han åker just för att jag saknar honom så otroligt mycket. Att vara ensam gick ju bra annars sist. Förhoppningsvis ska det även denna gång fungera. Det dumma är ju att han har blivit mycket skrikigare nu pga magknip, fast mest på kvällarna. Hoppas att det blir bättre.
Elvis är hela fem veckor och två dygn nu. Det känns som att det var förra veckan jag låg på BB och allt var så nytt. Tiden rullar på och jag är rädd för att jag inte ska hinna med. Jag gör så gott jag kan iallafall.
Byter samtalsämne (jag som är SÅ dålig på det, haha.. Eller inte)..
Jag älskar dig David. Du var ett sådant otroligt stöd på förlossningen och har sådan bra hand om Elvis och du älskar mig, vilken tur jag har.. Du är världens bästa Pappa, vilket jag aldrig tvivlat en sekund på. Vilken kille jag har! Tack för att du finns för mig, även under mina dåliga dagar då mitt humör inte är på topp. Världsbäst! Du är underbar hela du. Inte långt kvar tills vi har varit tillsammans i tre år. Aldrig varit lyckligare än när jag är med dig.
Och till något annat:
Nu är jag väldigt less på Arkivet i Gävle. Det var tre veckor sedan jag första gången ringde för att jag vill ha en kopia på min förlossningsjournal.
- Visst vi skickar ett papper du ska skriva på! Jag skickar det nu.
Två veckor senare ringer en fundersam Kaisa till Arkivet igen, eftersom hon inte fått något brev.
- Oj, någon måste ha glömt. Jag skickar det nu igen. (kollar så att adressen stämde och det gjorde den)
Nu sitter jag här och imorgon har det gått ännu en vecka, alltså tre veckor från första gången jag ringde. Hur lång tid skall det ta att skicka ett brev? Snart åker jag till Gävle och hämtar ut journalen direkt. Så less.
Vill ju ha den nu på en gång! Tusan vad människor kan krångla till det ibland. Jag vägrar att ringa dem igen.
10 kilo är borta.. 14 kvar,hey ho! Fyyy! De lär aldrig försvinna. Jag lär se ut som en fet och ful sak i all framtid. Hualigen. Det tråkiga är att jag tycker synd om David. Roligt att behöva känna så. Den hängiga och stora magen är full av bristningar och resten av kroppen fick sig en dos fett den med. BIG mama!
Nej, nu har jag ont i ryggen och klarar inte av att sitta här längre. Vi ska nog kika på en film vi hyrt. Take care och allt sådant! =)
Hörs snart.
Imorgon är det läkarundersökning på bvc igen. Som tidigare sagt, höjdpunkten på veckan. Iallafall att mäta och väga vår lilleman!
Jag har lagt in några nya bilder nu. Några av dem är från våran promenad idag med mina föräldrar, deras vovvar och självklart Elvis och Pappa David. Det är så otroligt skönt att komma ut på en promenad. Det svåra är just att ta sig ut, så lat. Vi ska försöka att komma ut och gå en stund varje dag iallafall. De andra bilderna är såklart på vår söta son och på David. Jag är mest bakom kameran och syns därför inte på bilderna, vilket kanske är tur?
I helgen var Davids bror och hans flickvän hemma i flugbo. De blev helt sålda på Elvis. Och jag gissar på att inom en snar framtid så kommer nog också de två att få en liten bäbis. Martin (Davids bror) blev väldigt sugen tror jag, haha! Vi var i lördags till flugbo för att äta middag med hela Davids familj, trevligt må jag säga. Tråkigt att jag hade ångest i en hel vecka innan bara för att jag skulle vara tvungen att prata engelska. Som tur var behövde jag inte säga ett ord på engelska. Jag suger på det och tappar alla ord då jag öppnar munnen för att yttra mig om något. Därför har jag valt att inte säga något alls, jag kan inte. Ångest på hög nivå. synd! För när jag tänker på engelska så går det ju hur bra som helst. Fast det är väl inte så konstigt att jag tycker att det är jobbigt med engelskan.. Jag kan ju knappt prata svenska. Ska jag fylla på telefonen så repeterar jag "halebop" hundra gånger i skallen, för att inte säga fel då jag i kassan ska berätta vad jag ska ha. Det dumma är då att jag tillslut glömmer hur man säger ordet. ILLA illa. Eller då jag sitter på banken och väntar på min tur har jag världens ångest för att göra bort mig och säga fel saker. Social fobi? Mja, lite. Det är ju bara en liten grej av allt.
Igår var vi hos mina föräldrar och "tvingade" på dem två filmer. De valde att kolla på filmerna med oss. Den efterlängtade Saw 2 och nya Omen. Saw 2 var som ettan, riktigt bra! Det går inte att förutse något i de filmerna. Och Snart kommer det en trea också, den är inspelad och klar iallafall. Tack för trevligt sällskap!
Det är inte långt kvar tills David åker heller. Nästa Onsdag kväll, om åtta dagar för att vara mer exakt. Dessa tre veckor springer ju iväg och de fjuttiga två veckorna som han är borta känns som en evighet.
Det känns jobbigt att han åker just för att jag saknar honom så otroligt mycket. Att vara ensam gick ju bra annars sist. Förhoppningsvis ska det även denna gång fungera. Det dumma är ju att han har blivit mycket skrikigare nu pga magknip, fast mest på kvällarna. Hoppas att det blir bättre.
Elvis är hela fem veckor och två dygn nu. Det känns som att det var förra veckan jag låg på BB och allt var så nytt. Tiden rullar på och jag är rädd för att jag inte ska hinna med. Jag gör så gott jag kan iallafall.
Byter samtalsämne (jag som är SÅ dålig på det, haha.. Eller inte)..
Jag älskar dig David. Du var ett sådant otroligt stöd på förlossningen och har sådan bra hand om Elvis och du älskar mig, vilken tur jag har.. Du är världens bästa Pappa, vilket jag aldrig tvivlat en sekund på. Vilken kille jag har! Tack för att du finns för mig, även under mina dåliga dagar då mitt humör inte är på topp. Världsbäst! Du är underbar hela du. Inte långt kvar tills vi har varit tillsammans i tre år. Aldrig varit lyckligare än när jag är med dig.
Och till något annat:
Nu är jag väldigt less på Arkivet i Gävle. Det var tre veckor sedan jag första gången ringde för att jag vill ha en kopia på min förlossningsjournal.
- Visst vi skickar ett papper du ska skriva på! Jag skickar det nu.
Två veckor senare ringer en fundersam Kaisa till Arkivet igen, eftersom hon inte fått något brev.
- Oj, någon måste ha glömt. Jag skickar det nu igen. (kollar så att adressen stämde och det gjorde den)
Nu sitter jag här och imorgon har det gått ännu en vecka, alltså tre veckor från första gången jag ringde. Hur lång tid skall det ta att skicka ett brev? Snart åker jag till Gävle och hämtar ut journalen direkt. Så less.
Vill ju ha den nu på en gång! Tusan vad människor kan krångla till det ibland. Jag vägrar att ringa dem igen.
10 kilo är borta.. 14 kvar,hey ho! Fyyy! De lär aldrig försvinna. Jag lär se ut som en fet och ful sak i all framtid. Hualigen. Det tråkiga är att jag tycker synd om David. Roligt att behöva känna så. Den hängiga och stora magen är full av bristningar och resten av kroppen fick sig en dos fett den med. BIG mama!
Nej, nu har jag ont i ryggen och klarar inte av att sitta här längre. Vi ska nog kika på en film vi hyrt. Take care och allt sådant! =)
Hörs snart.
Föräldrar till begåvade barn tror på ärftlighetsteorin.
Joachim Fuchsberger
Joachim Fuchsberger
Veckans höjdpunkt!
Jag har nu satt mig här vid datorn i hopp om att hinna med att skriva åtminstonde några rader här. Hittills går det ju suveränt! Jag har redan hunnit med snart hela tre meningar, rackarns potäter!
Vi var igår iväg till barnavårdscentralen för att som vanligt väga och mäta Elvis. Det är höjdpunkten på veckan då vi ska till BVC, alltid lika roligt att se hur mycket han växt och gått upp i vikt. Denna gång tippade jag på att han skulle väga 3460g (han vägde sist 3314g) och David trodde att han skulle ligga någonstans mellan 3490 och 3510 gram. Mormor Eva trodde att han skulle väga 3500. Aj aj sa myrsloken, så fel man kan ha! Till skillnad från förra gången jag gissade, hade jag denna gång helt fel. Pappa David låg närmast. Elvis vägde nämligen 3522 gram. Hela två centimeter längre än förra veckan också, så nu är han 52 centimeter över denna lortiga jord. Anneli på BVC tyckte sig se att han fixerar blicken också. Jag trivs jättebra med Anneli på BVC, verkligen! Kunde nog inte fått en bättre sköterska. Det är så skönt när man trivs med personalen, det blir så trist annars. Och jag skulle nog inte våga byta heller?
Idag har vi fått reda på att han hör min hemska röst när jag pratar med honom, han är nämligen inte döv. Det fick vi reda på idag då vi var på hörcentralen för att kolla hörseln på Elvis. Prima ballerina... Sa hon inte nej, men hon sa att det såg bra ut. Så nu när jag är säker på att han hör borde jag kanske försöka anstränga mig lite då jag sjunger för honom. Jag kan ju inte låta denna stackars pojk få lyssna på en sådan falsk röst, lite bättre kan jag nog?
Annars så rullar dagarna på som vanligt. Vi är aldrig hemma på dagarna tycker jag. Vi bara ränner runt överallt och ja, bara är...? Det känns jättebra att David är hemma. Det är så vackert att se honom sitta där med Elvis och gosa. Han ser så lycklig ut. Det är två veckor kvar nu tills han åker igen. Och det känns ju mindre roligt, snarare rejält tråkigt och ledsamt. Men han kommer ju hem igen, det är ju en tröst. Jag älskar den jäkeln!
Just ja! Jag satte mig framför bostäders hemsida för att kolla runt på lite lägenheter. Vi har tänkt leta någon lämplig trea att flytta in i. Jag sökte på treor på det område vi bor på - blomkransen. Och vad dyker inte upp där, om inte en trea i samma uppgång som vi bor i. Snacka om lätt flytt? En trappa nedanför oss bara.
- YES! sa vi och ringde bostäder dagen efter. På kvällen traskade vi ned för denna lilla trapp för att kolla in lägenheten. Och den såg ju rätt bra ut. Förutom tapeterna i sovrummet, kökstapeter på hög nivå! Mörkblå med bär/fruktklasar, uuuh? Snygga köksluckor iallafall, vi slipper bostäders tråkiga.
Vi ska tacka Ja till den tror jag. Och isåfall har vi inflyttningsdatum den första november. Vi har också fixat så att vi isåfall har utflyttningsdatum den 15e november, detta just för att David kommer hem den andra november. Great!
Får fortfarande sova väldigt mycket iallafall. Inatt la vi oss vid kvart över tolv och han vaknade nästa gång för att äta vid sex. och sov sedan till åtta och åt en snabbis igen. Därefter sov vi mellan halvnio och elva. Snacka om bortskämd med sömnen! Och hejsan vad fort tiden går. Han är ju fyra och en halv vecka gammal! Det är som David säger - Snart har han skäggstubb och kör moped.
Fasiken, det var något mer jag hade tänkt skriva om..
Nej, nu skriker Elvis på mat och då är det väl dags att säga adjö?
Adjöö Herr och fru läsare!
Vi var igår iväg till barnavårdscentralen för att som vanligt väga och mäta Elvis. Det är höjdpunkten på veckan då vi ska till BVC, alltid lika roligt att se hur mycket han växt och gått upp i vikt. Denna gång tippade jag på att han skulle väga 3460g (han vägde sist 3314g) och David trodde att han skulle ligga någonstans mellan 3490 och 3510 gram. Mormor Eva trodde att han skulle väga 3500. Aj aj sa myrsloken, så fel man kan ha! Till skillnad från förra gången jag gissade, hade jag denna gång helt fel. Pappa David låg närmast. Elvis vägde nämligen 3522 gram. Hela två centimeter längre än förra veckan också, så nu är han 52 centimeter över denna lortiga jord. Anneli på BVC tyckte sig se att han fixerar blicken också. Jag trivs jättebra med Anneli på BVC, verkligen! Kunde nog inte fått en bättre sköterska. Det är så skönt när man trivs med personalen, det blir så trist annars. Och jag skulle nog inte våga byta heller?
Idag har vi fått reda på att han hör min hemska röst när jag pratar med honom, han är nämligen inte döv. Det fick vi reda på idag då vi var på hörcentralen för att kolla hörseln på Elvis. Prima ballerina... Sa hon inte nej, men hon sa att det såg bra ut. Så nu när jag är säker på att han hör borde jag kanske försöka anstränga mig lite då jag sjunger för honom. Jag kan ju inte låta denna stackars pojk få lyssna på en sådan falsk röst, lite bättre kan jag nog?
Annars så rullar dagarna på som vanligt. Vi är aldrig hemma på dagarna tycker jag. Vi bara ränner runt överallt och ja, bara är...? Det känns jättebra att David är hemma. Det är så vackert att se honom sitta där med Elvis och gosa. Han ser så lycklig ut. Det är två veckor kvar nu tills han åker igen. Och det känns ju mindre roligt, snarare rejält tråkigt och ledsamt. Men han kommer ju hem igen, det är ju en tröst. Jag älskar den jäkeln!
Just ja! Jag satte mig framför bostäders hemsida för att kolla runt på lite lägenheter. Vi har tänkt leta någon lämplig trea att flytta in i. Jag sökte på treor på det område vi bor på - blomkransen. Och vad dyker inte upp där, om inte en trea i samma uppgång som vi bor i. Snacka om lätt flytt? En trappa nedanför oss bara.
- YES! sa vi och ringde bostäder dagen efter. På kvällen traskade vi ned för denna lilla trapp för att kolla in lägenheten. Och den såg ju rätt bra ut. Förutom tapeterna i sovrummet, kökstapeter på hög nivå! Mörkblå med bär/fruktklasar, uuuh? Snygga köksluckor iallafall, vi slipper bostäders tråkiga.
Vi ska tacka Ja till den tror jag. Och isåfall har vi inflyttningsdatum den första november. Vi har också fixat så att vi isåfall har utflyttningsdatum den 15e november, detta just för att David kommer hem den andra november. Great!
Får fortfarande sova väldigt mycket iallafall. Inatt la vi oss vid kvart över tolv och han vaknade nästa gång för att äta vid sex. och sov sedan till åtta och åt en snabbis igen. Därefter sov vi mellan halvnio och elva. Snacka om bortskämd med sömnen! Och hejsan vad fort tiden går. Han är ju fyra och en halv vecka gammal! Det är som David säger - Snart har han skäggstubb och kör moped.
Fasiken, det var något mer jag hade tänkt skriva om..
Nej, nu skriker Elvis på mat och då är det väl dags att säga adjö?
Adjöö Herr och fru läsare!
Jag vill så gärna blogga
Jisses vad lycklig man kan vara?
Liver leker, som David säger!
Jag vill så gärna blogga, hinner dock inte. Mina fingrar har ständigt abstinens efter att få slänga ur sig vad mitt hjärta vill säga. Det blir bara korta stunder som man sitter här nu för tiden. Ska försöka ta mig tid att skriva något nu i veckan. Berätta lite om vad som händer osv. David är hemma iallafall, skönt. Kan inte beskriva hur mycket jag saknat honom. Elvis har blivit lite skrikigare på kvällarna nu, magknip. Men det går bra ändå. Ni får njuta av bilderna nu och snart kommer det lite mer skrivande. Förhoppningsvis ska jag försöka ta och få ner några meningar här imorgon. Jag ska föresten röntga mitt bäcken imorgon för att kolla om jag är för trång. Är jag för trång så får jag planerat snitt tills nästa gång jag ska ha barn. Anledningen till att jag ska röntga är att Elvis fastnade och inte kom ut och därför fick jag bli snittad. Varken sugklocka eller att barnmorskorna hängde på magen hjälpte. Inte heller att de gjorde allt samtidigt som jag krystade. Förlossningsberättelse kommer snart, promise. Nej, nu skriker Elvis jättemycket och jag ska nog ta över igen. Stackars lillsnutten. Det finns nog inget värre än att höra sitt barn skrika och vara ledsen.
Tack & hej!
David träffar Elvis, första gången på två veckor. Myspys. Elvis har på sig den förstora men coola ramones-tröjan som Pappa David tycker om.