Jag tyckte att det var väldigt dumt av molnen att släppa ut allt vad de kunde imorse. Jag skulle ju ut med barnen och traska iväg till dagmamman och jag tappade faktiskt lusten bra nog när jag kikade ut genom köksfönstret. När jag stod där och suckade så ringde grannen som bor mittimot oss för att höra om vi ville åka med till dagmamman och det tackade vi absout inte nej till. Verkligen uppskattat!

Jag brukar förresten aldrig svara i telefonen om jag "ser" att det är en försäljare som är på G. Anledningen till det är väl för att jag är alldeles för snäll och vågar inte säga nej. Imorse, mitt i all stress, när jag letade efter Elvis keps och skulle ringa till David för att höra om han visste var den tagit vägen så gick det inte riktigt som jag ville. När "lyfte på luren" och skulle slå numret så var det någon på andra sidan...hjälp! En försäljare, från Goboken. De ringde mig när Elvis nyss kommit till världen också och då tackade jag ja till det trots att jag helst kunnat skippa. Och vad gjorde jag denna gång? Jo jag sa att "det kör vi på" med en glad röst samtidigt som jag tänkte "RACKARNS, jag vill INTE ha". Aja jag får maila och säga upp det senare. Och orka försöka klara av att säga emot en försäljare mitt i all stress? Njee... och jag vet ju hur det är att jobba som försäljare också. Coachen står i bakgrunden och du får absolut inte ta ett nej utan du ska fortsätta tjata på om hur bra det är tills personen spyr galla genom luren på dig.


Jag säger bara det - aldrig mer telefonförsäljarjobb.


Nu ska jag kika runt lite innan jag snarkar ikapp med resten av familjen.