Jag hörde ingen tupp som gal men visste ändå att klockan var sju då den patetiska mobilen tyckte att jag skulle kliva upp. På min beställning körde alarmet igång och det var dags att lämna sängen och alla konstiga drömmar. Snabbt in i duschen och göra sig ren. På med kläder och göra både oss och Elvis klara för att åka till Hälsocentralen.

När vi var redo gick vi ut och satte oss i bilen och brummade iväg. Vi började med att sätta oss i väntrummet där David tar PK-prov eftersom öppenmottagningen på hälsocentralen öppnade en kvart efter. Efter en stund gick jag tillbaka till öppenmottagningen för att ta en kölapp och vi fick plats 102 i kön. Jag hörde strax efter att nummer 86 ropades upp och jag insåg att vi skulle få vänta ett tag. Jag blev genast lite orolig över om jag skulle hinna till Arbrå för att tatuera mig. Sexton upprop senare var det vår tur och vi hoppades innerligt på att Elvis inte skulle vara sjuk och att jag skulle hinna iväg till Arbrå.

Först fick vi prata med en sköterska som snart bestämde sig för att vi skulle få träffa en läkare. Sagt och gjort! Vi berättade för läkaren att vi var dit den 19/2 och att han var jätterosslig då. Vi sa även att han fått bricanyl men att han nu blivit värre i hostningen och rosslar fortfarande. Han tittade både i öron och hals, allt såg bra ut. Försökte lyssna på hjärtat utan bra resultat då han inte hörde slagen för att Elvis rosslade så mycket. 

Ett stick i fingret senare fick vi reda på att han inte hade någon infektion och det verkade inte som att det håller på att bli något heller. Läkaren tyckte ändå att det var konstigt att det hållt på så länge. Vi fick hostmedicin utskrivet som vi senare hämtade ut. Han tyckte att vi skulle prova med det och var det inte mycket bättre ibörjan av nästa vecka tyckte han att vi skulle ringa till hälsocentralen och berätta det så får vi en remiss till barnmottagningen. Förhoppningsvis så är det ju inte astma? Jag har ju det så kan nog finnas en risk.

Klockan stod på elva då vi kom ut därifrån och vi pustade ut. Jag skulle hinna!

Vi far iväg till Arbrå och David släppte av mig där för att åka till Bollnäs och besikta bilen.

Jag gick in och tatuerade mig.

Jag insåg ännu en gång att det gör inte så ont att tatuera sig. Iallafall inte på armen och det är ju bara därifrån jag har erfarenhet. Hon tyckte att jag var tålig, woho! Att jag bara satt där oberörd, haha! Tatueraren (taturinnan? Tatuerarinnan?haha!) berättade även att det oftast är killar som jämrar sig. Det ni! Vi tjejer är nog lite tåligare ;)

Där satt jag i en och en halv timma och då hade vi en paus också. Sedan var den klar och skitsnyggt blev det! Jättenöjd faktiskt!



Nu ikväll då jag gav Elvis välling så tyckte jag att det verkade som att han inte fick ur något. Därför vred jag lite på flaskan så att den inte var lika hårt skruvad. Aj, aj! Det skulle jag inte ha gjort!! Då öppnades hela flaskan efter en stund eftersom jag råkat skruvat den för löst. Hela Elvis och jag var full av välling och jag fick springa till köket för att göra en ny flaska. Rackarns!

Efter han ätit så upptäckte jag att en till tand spruckit upp. Dock inte alls där jag trodde. Vi har ju tyckt att vi sett två tänder på väg bredvid varandra där nere och en där uppe. Den som sprack fram nu var tanden bredvid framtänderna där nere. En framtand och en sido. Så nu är det tomt mellan tänderna där nere. Sött!!  Snart kommer nog den tredje fram också.

David väntar ivrigt på att få sätta sig vid datorn så jag ska nog skriva extra sakta nu, MOHAHHA. Jag sitter inte så ofta här då han är hemma utan jag använder mig av min telefon istället eftersom vi har trådlöst. Det går dock fortare att skriva blogg på datorn.

Sista dagen tillsammans imorgon. Och vet ni vad vi ska göra då? Jo tvätta och städa, kul! Men vi ska även till BVC och till ett par i föräldragruppen, något som gör dagen lite roligare iallafall!

Nej nu ska jag nog låta honom sätta sig och spela sitt jäkla spel på datorn. Herrejisses!


Ciao!!