Vid lunchtid idag hämtades jag och Elvis upp av hans farfar för att åka till flugbo. Jag måste erkänna att det kändes konstigt att vara där utan David men det var minst lika trevligt iallafall! Ibland upptäckte jag mig själv med att leta David och undra vart han tagit vägen och sedan besviket insett att han är i Norge.

Pelles 50års dag firades för fullt. Vid tvåtiden kom släkten från Davids mammas sida och det var trevligt att träffa dem igen.

När klockan just slagit fyra (tror jag?) så kom släkten på Pelles sida. Han fick presenter som han var mycket glada över. Efter dessa presenter var det dags för presenten som var från Inga, Mig, David, Johan, Moa, Markus, Tova, Markus, Martin och Karine.  Inga började berätta för Pelle att han skulle få träffa någon som han inte sett på 20 år och innan dess träffades de jämt och ständigt. För tjugo år sedan så bestämde  Inga och Pelle gemensamt att det var dags att sluta umgås med den berättade hon för honom. Han såg väldigt förvirrad ut. Sedan sa hon att han skulle gå in till rummet där datorn är och ta fram presenten och sedan komma ut till oss. Han gick in dit och kom sedan ut igen. Det var ett fodral och inte vilket fodral som helst. Han öppnar den och börjar genast gråta och krama om Inga. Han förstod det inte, var det verkligen sant? Glädjetårar till tusen och tacksamhet så att det blev över.

Nyfiken på vad han fick? Det ska jag minsann berätta..
Han fick tillbaka sin bas som han för tjugo år sedan sålt. En bas (en rickenbacker, om det heter så?) som han hade haft i över tjugo år innan den såldes. De sålde den för att de skulle köpa ett piano. Sedan dess hade han ångrat det hela tiden, hans bäste vän.

Inga och syskonen fick för sig att leta upp den och efter lite letande hittades den. Den var kvar hos personen som köpte den för tjugo år sedan, här i Bollnäs. De ringde honom och han var inte villig att sälja den. Inga sa då till honom att om han skulle ändra sig så skulle han höra av sig och det gjorde han, vilken tur!

Han blev verkligen glad.


Och jag tycker så synd om David som inte fick vara med och se reaktionen. Han har en sådan hemlängtan just nu, mycket för att hans far fyllt 50 år men också väldigt mycket för Elvis och mig. Vi saknar dig med David!


Konstigt nog så sa alla att Elvis var lik mig? Fram tills Elvis var 6 månader så har vi endast hört att han har min näsa och resten var lik David. Nu är det ändrade planer och han är lik mig. Det hinner ju dock ändras igen, men kul att höra iallafall. Skulle han bli lik David så blir han väldigt stilig iallafall fast jag tror att Elvis klarar det där galant på egen hand. SÅ underbar! Fast han har börjat få lite humör nu de senaste dagarna, men det hör ju till!


Söndag, Måndag och tisdag.. Sen ni! På onsdag kväll, natt så kommer David hem igen.

Natti!