Ny kamera i mina händer

Jag är världens lyckligaste människa idag! En ny kamera finns i min ägo och jag kan inte vara gladare. Eftersom varken jag eller David har en fast anställning så kan vi inte ta på avbetalning på Elgiganten och därför gjorde mina föräldrar det istället. I slutet av varje månad får de en räkning från Elgiganten som de sedan ger till mig och jag själv betalar. Så jag betalar den själv, tänkte bara skriva det så att ingen missförstår mig! Tack för att ni gjorde det möjligt för mig att köpa en ny kamera, guld värt! Riktigt skönt att ha en kamera igen. Det går ju att laga vår gamla också och det gör vi nog. Kan vara bra med en extra ibland och det går att filma med den.

Det blev en sådan här kamera:
http://www.canon.se/For_Home/Product_Finder/Cameras/Digital_SLR/EOS_400D/index.asp


GOOOOOD!


När vi var i Flugbo i helgen så härmade Elvis tuppen varje gång den gal. Ni skulle ha hört honom, så jäkla sött! Och idag satt han och "skällde" när han tittade på vovvarna, försökte få igång dem. Så nu kan han både skälla och gala (hm heter det så?). Sötnosen! Jag brukar aldrig fråga Elvis det där klassiska "Hur stor är Elvis?" men mamma brukar göra det och idag så räckte han upp armarna som om jag inte gjorde annat än att fråga det, haha.





Idag följde vi med mina föräldrar hem till min mormor för att hälsa på. Hon blev glad över att få träffa Elvis igen, det händer allt för sällan att vi hälsar på henne. Efter det skyndade vi oss till Elgiganten för att hinna in dit innan de stängde klockan fyra. Med kamera i handen for vi hem till Mamma och Jan igen för att pilla på kameran. Jag blev bjuden på spagetti och köttfärssås, smaskigt! Elvis fick också äta det, vilket han verkligen gjorde, vilken gosse till att kunna äta! Nu har jag placerat min rumpa i soffan och tittar på filmen 'skicka vidare'.

Imorgon ska vi möjligen umgås med Sandra och Kevin. Förhoppningsvis är det bra "vara ute"-väder.

Oj nu har jag suttit med detta inlägg hur länge som helst och nu är det nog dags att uppdatera innan det dröjer flera timmar till. Jag fastnar i filmen hela tiden.


Några minuter senare:
Måste bara tillägga att fy vad tårarna rann när jag såg slutet på filmen. Jag har sett den förr men usch jag är så känslig och dessa slut gör det svårt att hålla tårarna borta. När jag ser på sorgliga filmer och det är fler som tittar med mig brukar jag lyckas hålla mig genom på något konstigt vis, försöker att tänka på annat men är jag ensam så går det bara inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback