180cm lång med skäggstubb och snus under läppen
Han växer så fort vår lille Elvis. Det märks verkligen, det syns tydligt. Hans händer är gigantiska om jag tänker på skillnaden på nu och då han föddes. Han har växt minst fem centimeter sedan han föddes (vi får se imorgon på bvc hur mycket han växt denna vecka) och snart sitter han säkert här vid datorn, 180cm lång med skäggstubb och snus under läppen. Vid datorn sitter han och chattar med sina vänner och vill att vi ska sluta lägga oss i hans liv och låta honom sköta sitt. Besvikna och ledsna över att vi, efter 18 (?) år, måste låta honom vara den stora pojk han blivit, ser vi på honom med stolta ögon, vår Elvis Erik Malm.
Imorgon är det läkarundersökning på bvc igen. Som tidigare sagt, höjdpunkten på veckan. Iallafall att mäta och väga vår lilleman!
Jag har lagt in några nya bilder nu. Några av dem är från våran promenad idag med mina föräldrar, deras vovvar och självklart Elvis och Pappa David. Det är så otroligt skönt att komma ut på en promenad. Det svåra är just att ta sig ut, så lat. Vi ska försöka att komma ut och gå en stund varje dag iallafall. De andra bilderna är såklart på vår söta son och på David. Jag är mest bakom kameran och syns därför inte på bilderna, vilket kanske är tur?
I helgen var Davids bror och hans flickvän hemma i flugbo. De blev helt sålda på Elvis. Och jag gissar på att inom en snar framtid så kommer nog också de två att få en liten bäbis. Martin (Davids bror) blev väldigt sugen tror jag, haha! Vi var i lördags till flugbo för att äta middag med hela Davids familj, trevligt må jag säga. Tråkigt att jag hade ångest i en hel vecka innan bara för att jag skulle vara tvungen att prata engelska. Som tur var behövde jag inte säga ett ord på engelska. Jag suger på det och tappar alla ord då jag öppnar munnen för att yttra mig om något. Därför har jag valt att inte säga något alls, jag kan inte. Ångest på hög nivå. synd! För när jag tänker på engelska så går det ju hur bra som helst. Fast det är väl inte så konstigt att jag tycker att det är jobbigt med engelskan.. Jag kan ju knappt prata svenska. Ska jag fylla på telefonen så repeterar jag "halebop" hundra gånger i skallen, för att inte säga fel då jag i kassan ska berätta vad jag ska ha. Det dumma är då att jag tillslut glömmer hur man säger ordet. ILLA illa. Eller då jag sitter på banken och väntar på min tur har jag världens ångest för att göra bort mig och säga fel saker. Social fobi? Mja, lite. Det är ju bara en liten grej av allt.
Igår var vi hos mina föräldrar och "tvingade" på dem två filmer. De valde att kolla på filmerna med oss. Den efterlängtade Saw 2 och nya Omen. Saw 2 var som ettan, riktigt bra! Det går inte att förutse något i de filmerna. Och Snart kommer det en trea också, den är inspelad och klar iallafall. Tack för trevligt sällskap!
Det är inte långt kvar tills David åker heller. Nästa Onsdag kväll, om åtta dagar för att vara mer exakt. Dessa tre veckor springer ju iväg och de fjuttiga två veckorna som han är borta känns som en evighet.
Det känns jobbigt att han åker just för att jag saknar honom så otroligt mycket. Att vara ensam gick ju bra annars sist. Förhoppningsvis ska det även denna gång fungera. Det dumma är ju att han har blivit mycket skrikigare nu pga magknip, fast mest på kvällarna. Hoppas att det blir bättre.
Elvis är hela fem veckor och två dygn nu. Det känns som att det var förra veckan jag låg på BB och allt var så nytt. Tiden rullar på och jag är rädd för att jag inte ska hinna med. Jag gör så gott jag kan iallafall.
Byter samtalsämne (jag som är SÅ dålig på det, haha.. Eller inte)..
Jag älskar dig David. Du var ett sådant otroligt stöd på förlossningen och har sådan bra hand om Elvis och du älskar mig, vilken tur jag har.. Du är världens bästa Pappa, vilket jag aldrig tvivlat en sekund på. Vilken kille jag har! Tack för att du finns för mig, även under mina dåliga dagar då mitt humör inte är på topp. Världsbäst! Du är underbar hela du. Inte långt kvar tills vi har varit tillsammans i tre år. Aldrig varit lyckligare än när jag är med dig.
Och till något annat:
Nu är jag väldigt less på Arkivet i Gävle. Det var tre veckor sedan jag första gången ringde för att jag vill ha en kopia på min förlossningsjournal.
- Visst vi skickar ett papper du ska skriva på! Jag skickar det nu.
Två veckor senare ringer en fundersam Kaisa till Arkivet igen, eftersom hon inte fått något brev.
- Oj, någon måste ha glömt. Jag skickar det nu igen. (kollar så att adressen stämde och det gjorde den)
Nu sitter jag här och imorgon har det gått ännu en vecka, alltså tre veckor från första gången jag ringde. Hur lång tid skall det ta att skicka ett brev? Snart åker jag till Gävle och hämtar ut journalen direkt. Så less.
Vill ju ha den nu på en gång! Tusan vad människor kan krångla till det ibland. Jag vägrar att ringa dem igen.
10 kilo är borta.. 14 kvar,hey ho! Fyyy! De lär aldrig försvinna. Jag lär se ut som en fet och ful sak i all framtid. Hualigen. Det tråkiga är att jag tycker synd om David. Roligt att behöva känna så. Den hängiga och stora magen är full av bristningar och resten av kroppen fick sig en dos fett den med. BIG mama!
Nej, nu har jag ont i ryggen och klarar inte av att sitta här längre. Vi ska nog kika på en film vi hyrt. Take care och allt sådant! =)
Hörs snart.
Imorgon är det läkarundersökning på bvc igen. Som tidigare sagt, höjdpunkten på veckan. Iallafall att mäta och väga vår lilleman!
Jag har lagt in några nya bilder nu. Några av dem är från våran promenad idag med mina föräldrar, deras vovvar och självklart Elvis och Pappa David. Det är så otroligt skönt att komma ut på en promenad. Det svåra är just att ta sig ut, så lat. Vi ska försöka att komma ut och gå en stund varje dag iallafall. De andra bilderna är såklart på vår söta son och på David. Jag är mest bakom kameran och syns därför inte på bilderna, vilket kanske är tur?
I helgen var Davids bror och hans flickvän hemma i flugbo. De blev helt sålda på Elvis. Och jag gissar på att inom en snar framtid så kommer nog också de två att få en liten bäbis. Martin (Davids bror) blev väldigt sugen tror jag, haha! Vi var i lördags till flugbo för att äta middag med hela Davids familj, trevligt må jag säga. Tråkigt att jag hade ångest i en hel vecka innan bara för att jag skulle vara tvungen att prata engelska. Som tur var behövde jag inte säga ett ord på engelska. Jag suger på det och tappar alla ord då jag öppnar munnen för att yttra mig om något. Därför har jag valt att inte säga något alls, jag kan inte. Ångest på hög nivå. synd! För när jag tänker på engelska så går det ju hur bra som helst. Fast det är väl inte så konstigt att jag tycker att det är jobbigt med engelskan.. Jag kan ju knappt prata svenska. Ska jag fylla på telefonen så repeterar jag "halebop" hundra gånger i skallen, för att inte säga fel då jag i kassan ska berätta vad jag ska ha. Det dumma är då att jag tillslut glömmer hur man säger ordet. ILLA illa. Eller då jag sitter på banken och väntar på min tur har jag världens ångest för att göra bort mig och säga fel saker. Social fobi? Mja, lite. Det är ju bara en liten grej av allt.
Igår var vi hos mina föräldrar och "tvingade" på dem två filmer. De valde att kolla på filmerna med oss. Den efterlängtade Saw 2 och nya Omen. Saw 2 var som ettan, riktigt bra! Det går inte att förutse något i de filmerna. Och Snart kommer det en trea också, den är inspelad och klar iallafall. Tack för trevligt sällskap!
Det är inte långt kvar tills David åker heller. Nästa Onsdag kväll, om åtta dagar för att vara mer exakt. Dessa tre veckor springer ju iväg och de fjuttiga två veckorna som han är borta känns som en evighet.
Det känns jobbigt att han åker just för att jag saknar honom så otroligt mycket. Att vara ensam gick ju bra annars sist. Förhoppningsvis ska det även denna gång fungera. Det dumma är ju att han har blivit mycket skrikigare nu pga magknip, fast mest på kvällarna. Hoppas att det blir bättre.
Elvis är hela fem veckor och två dygn nu. Det känns som att det var förra veckan jag låg på BB och allt var så nytt. Tiden rullar på och jag är rädd för att jag inte ska hinna med. Jag gör så gott jag kan iallafall.
Byter samtalsämne (jag som är SÅ dålig på det, haha.. Eller inte)..
Jag älskar dig David. Du var ett sådant otroligt stöd på förlossningen och har sådan bra hand om Elvis och du älskar mig, vilken tur jag har.. Du är världens bästa Pappa, vilket jag aldrig tvivlat en sekund på. Vilken kille jag har! Tack för att du finns för mig, även under mina dåliga dagar då mitt humör inte är på topp. Världsbäst! Du är underbar hela du. Inte långt kvar tills vi har varit tillsammans i tre år. Aldrig varit lyckligare än när jag är med dig.
Och till något annat:
Nu är jag väldigt less på Arkivet i Gävle. Det var tre veckor sedan jag första gången ringde för att jag vill ha en kopia på min förlossningsjournal.
- Visst vi skickar ett papper du ska skriva på! Jag skickar det nu.
Två veckor senare ringer en fundersam Kaisa till Arkivet igen, eftersom hon inte fått något brev.
- Oj, någon måste ha glömt. Jag skickar det nu igen. (kollar så att adressen stämde och det gjorde den)
Nu sitter jag här och imorgon har det gått ännu en vecka, alltså tre veckor från första gången jag ringde. Hur lång tid skall det ta att skicka ett brev? Snart åker jag till Gävle och hämtar ut journalen direkt. Så less.
Vill ju ha den nu på en gång! Tusan vad människor kan krångla till det ibland. Jag vägrar att ringa dem igen.
10 kilo är borta.. 14 kvar,hey ho! Fyyy! De lär aldrig försvinna. Jag lär se ut som en fet och ful sak i all framtid. Hualigen. Det tråkiga är att jag tycker synd om David. Roligt att behöva känna så. Den hängiga och stora magen är full av bristningar och resten av kroppen fick sig en dos fett den med. BIG mama!
Nej, nu har jag ont i ryggen och klarar inte av att sitta här längre. Vi ska nog kika på en film vi hyrt. Take care och allt sådant! =)
Hörs snart.
Föräldrar till begåvade barn tror på ärftlighetsteorin.
Joachim Fuchsberger
Joachim Fuchsberger
Kommentarer
Postat av: sharona
Hej hej! Hoppas ni mår bra :)
Vad rolig Elvis ser ut på bild nr 4. Som att Sverige just kickat in ett mål i fotboll eller nåt. Eller kanske en älg just gick förbi. Gullunge! :)
I alla fall, tack för titten senast och ta hand om varandra :)
/Jenny
Trackback