välkommen till självförtroendets botten

Mjo plötsligt händer det. När man minst anar det dyker det upp. Den där känslan att man hellre skulle vilja vara någon annan. Eller nej, det där blev fel.. Att man hellre skulle vilja se ut som någon annan. Iallafall kroppen. Aldrig tyckt att min kropp dugat innan och vad ska man tycka nu då? Full av bristningar och flera kilon mer på varje kroppsdel. Fasen.. Fast värt det, det var det. Varje kilo. Skulle dock vilja se normal ut. Kort och tjock är väl ganska bra beskrivet, plus lite bristningar överallt och så vidare.

Ja, jag vet  - David tycker om mig iallafall, för den jag är. Ändå kan jag inte sluta tänka på att om jag är den jag är och hade haft en snygg kropp också, så hade jag varit perfekt ju. Jag tycker synd om honom som inte har en flickvän som har en attraktiv kropp. Eller visst, en tjej som trivs med sin kropp. Antagligen kommer jag aldrig att göra det. Speciellt inte om den fortsätter att se ut så här.

Ännu jobbigare då man upptäcker sig själv vara avundsjuk på någon vän som har en kropp man skulle kunna döda för att ha. *drömma sig bort*



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback