Direkt efter att jag hade testat positivt på graviditetstestet så blev min mage en allmän plats. Inget mig emot! Det är bara roligt att folk vill känna på magen. Inte trodde jag att okända människor skulle våga sig fram och känna på magen också, läskigt värre, läskigt men ändå roligt. Det händer ju inte så himla ofta att främlingar kommer fram men det har hänt. Jag blir bara mer och mer stolt över att bli mamma. Och längtar mer och mer gör jag minsann.

Det är så mysigt att sitta och kika på magen som går i vågor för att h*n rör sig där inne. Man skulle nästan kunna tro att h*n gör kullibyttor där inne. Det är tur att tiden går så fort, snart är du här! Går inte att beskriva hur mycket vi längtar. Fast pirrigt är det ju.. jättepirrigt!

Över till det tråkiga;
Det är tydligen en mänsklig rättighet att glo på mig helt öppet nu också.
Det räcker inte med att smygkika på mig och tänka dumma tankar om mig utan det ska stirras så att ögonen nästan trillar ut på fötterna mina.  Det skiftar mellan ”herregud, ska HON ha barn?”-  och ”åh, så gulligt”-blicken. Det skiftas mellan besvikna-på-dagens-ungdomar-blicken och stackars-barn-blicken. Det kan bero på att jag är så kort och folk verkligen tror att jag är en liten tolvåring som ska föda barn. Äsch, jag vet ju inte vad de tänker! Men en sak är jag säker på - de ser då inte glada ut när de glor. Det ser mer ut som om de skulle vilja säga mig några väl valda ord. Det är synd att de måste stirra så ofantligt mycket och helt öppet istället för att kanske smyga med det och ha sina åsikter ifred. Jag blir ju inte direkt glad av att behöva glo tillbaks eller kolla bort för att låta mitt hjärta få vila från sådant. Det är mest äldre människor som tittar snett på mig, de som inte förstår sig på dagens samhälle och lever kvar i sin egen tid. Till och med David har märkt att folk glor. Men det är väl sådant man får ta, antar jag?


När jag ändå är i farten så skulle jag även vilja klaga lite på folk som måste yttra sig om namn som blivande föräldrar vill att  barnet/barnen ska få heta. Om du frågar mig  - Vad har ni för namnförslag? och jag snällt svarar att jag har dessa namn som förslag till mitt barn. Vad har du då för rätt att komma med åsikter som ”Stackars barn, så kan den ju inte heta” osv. Är det någon som frågat vad du tycker om namnförslagen? Det är vi som ger vårat barn det namn vi vill att den ska ha. Det hade varit skillnad om jag snällt frågat dig ”Vad tycker du om dessa namn”, då hade det ju varit helt OK om du berättat vad du tycker och tänker. Det sårar ju oss blivande föräldrar som tycker att vi valt det finaste namnet till blivande dottern/sonen att någon fullständigt spyr galla över det.. Kan man inte hålla sådant för sig själv? Oftast gäller det när det är ett ovanligt namn. När det är ett ovanligt namn så verkar det plötsligt handla om en allmän klagomur. Skulle jag berätta för någon att jag valt t.ex Maria och Anders (de är väl nästan vanligast) som namnförslag då skulle den andra personen bara nicka och prata vidare, även om hon/han inte skulle gilla det. MEN när det kommer till ovanliga namn då är det PANG på och berätta att så kan man minsann inte alls heta och herrejisses vad synd det ska bli om barnet som blir ett mobboffer!  Jag blir så förbannad på detta.. Det är föräldrarna själva som väljer namnet och ingen annan. Vänta tills du blir tillfrågad om vad du tycker om namnet istället. Vad spelar det för roll om vad du tycker?  Det är ju klart att alla får ha sin egen åsikt, men det är inte alltid folk behöver höra den.

Så, nu fick jag ur mig vad jag tycker om det också. Jag ber om ursäkt ifall det verkar som att jag är jättearg, det är jag verkligen inte. Jag är bara så less på mycket just nu. Och jag vill ha den här bloggen till att tömma bägaren då den är på väg att rinna över, så vad gör man inte denna tisdagskväll? Jo, just det! Tömmer bägaren.


Det regnade hela dagen idag, jisses vad mysigt! Ingen ångest för att man måste ut i solen och mumsa sol hela dagen, inga måsten alls idag.  Jag tillbringade dagen med att göra inget alls. Väldigt långtråkigt och långsamt men hur skönt har det inte varit ändå? Jo helt fantastiskt!

Nej, nu väntar soffan för lite TV-tittande och möjligen lite kvällsfika. Efter det så ska John Blund och sängen för göra sitt jobb - söva mig.

 ”Det är ju en dag imorgon också”