Imorgon ska Elvis till dagmamman. Ella och jag ska då ta bussen in till Bollnäs för att leta reda på en present till Pappa David som föddes för 27 år sedan, på onsdag. Frågan är bara vad vi ska hitta på för något, riktigt svårt!

Så Elvis lämnar vi klockan åtta och sedan springer vi hem och byter vagn för att sedan rusa tillbaka till busshållsplatsen eftersom bussen går fem i halvnio. Konstigt nog har vi (jag) ingen lust alls att springa runt på stan kvart i nio för att invänta alla affärers öppning vid tio så vi hälsar på hos mina föräldrar tills dess.

Ella har förresten börjat säga ma-ma-ma-ma-ma-ma hela tiden nu, härligt när alla dessa söta ljud dyker upp! Och det märks verkligen på henne hur glad hon blir när Elvis kommer hem om han varit borta. Han är ju hennes roliga bror som hon kan följa efter och titta på när hon har det trökigt!

Och Elvis.. han ritar motorcycklar. Eller ja, han ritar samma grej för motorcyklar, bil och traktor. Men det ser verkligen ut som en cyckel också! Först ritar han två ringar och sedan ett streck imellan. Ibland något som ser ut som ett styre också. David kom och frågade om det var jag som hade ritat cyklar, haha! Han vill ofta att vi ritar något åt honom och då har han väl sätt hur vi gjort när vi ritat dessa fordon.

Jag har helt tappat stinget när det gäller att blogga. Det blir alltmer sällan och jag har aldrig någon aning om vad jag ska skriva. Känns som att jag inte har något roligt att skriva längre. Vart har skriveriet tagit vägen?
 " idag gjorde jag det.. imorgon ska jag gör så...blablabla" är det enda som fingrarna lyckas få ur sig nu för tiden.


Nu ska jag trotsa mig själv och tvinga mig i säng.
Jag är ju trött så varför  inte lyssna på kroppen för en gångs skull?