Imorgon kommer han hem! fyyyy vad efterlängtat! Två veckor har det gått sedan jag såg, kramade och pussade honom sist. Nu ser jag framemot tre veckor tillsammans. Vi tre, familjen.
Mina föräldrar, jag och Elvis ska åka till Härnösand för att hämta upp honom imorgonbitti! TACK för att vi kan åka och hämta honom. Skriver ikväll eller så. Och gör jag inte det så är jag nog väldigt glad nästa gång jag skriver, för då är David hemma.

Nu skall jag skynda mig att klä på mig och göra det jag behöver innan jag lämnar lägenheten idag - Innan Elvis vaknar. Han sussar så sött.  Vi badade idag, myspys. Eller ja, det var ju Elvis som badade.

Här kan ni läsa lite sött:

Varför drabbar kärlek två speciella personer?

1."En person har fräknar, och då letar han upp en annan som har fräknar."
Andrew, 6 år

2."Ingen vet varför det händer, men jag har hört att det har något att göra med hur du luktar... Det är därför som parfymer och deodoranter är så populära."
Mae, 9 år

3."Jag tror att det är meningen att du ska bli skjuten med en pil eller nåt, men resten ska inte vara så smärtfyllt."
Manuel, 8 år

Hur känns det att bli kär?

4."Ungefär som en lavin där du måste fly för ditt liv."
John, 9 år

5."Om det tar lika lång tid att bli kär som att lära sig att stava vill jag inte vara med. Det tar alldeles för lång tid."
Glenn, 7 år

Spelar det någon roll hur man ser ut?

6."Om du vill bli älskad av någon som inte redan finns i din familj, är det inte fel att vara vacker."
Anita, 8 år

7."Det hänger inte alltid på hur du ser ut. Se på mig. Jag är stilig som bara den, och jag har inte hittat någon att gifta mig med än."
Brian, 7 år

Hur uppför sig kära personer?

8."När en person blir kysst för första gången trillar han ner och reser sig inte på minst en timme."
Wendy, 8 år

9."Plötsligt får de filmfeber så de kan sitta i mörkret tillsammans."
Sherm, 8 år

Varför håller kära personer varandra i handen så ofta?

10."De vill vara säkra på att deras ringar inte trillar av eftersom de betalade en hel del pengar för dem."
Gavin, 8 år

Åsikter om kärlek

11."Jag är för kärlek så länge det inte händer när det är något bra på TV."
Jill, 6 år

12."Kärlek är löjligt... men jag kan tänka mig att pröva det någon gång."
Floyd, 9 år

13."Kärleken hittar dig, även om du försöker gömma dig. Jag har gömt mig ända sedan jag var fem, men flickorna hittar mig hela tiden."
Dave, 8 år

14."Kärlek är det viktigaste som finns i världen, men baseboll är ganska kul också."
Greg, 8 år

Sätt att få någon att bli kär i en

15."Säg att du äger en hel hög med godisaffärer."
Del, 6 år

16."Skaka på höfterna och hoppas på det bästa."
Camille, 9 år

17."Vråla för allt vad du kan att du älskar honom eller henne ... och bry dig inte om att föräldrarna står alldeles bredvid."
Manuel, 8 år

18."Ha inte på dig gröna gympaskor som luktar. Du kan kanske få uppmärksamhet, men uppmärksamhet är inte samma sak som kärlek."
Alonzo, 9 år

Hur ser man att två personer som sitter på en restaurang är kära?

19."Kolla om killen tar notan. Då ser man om han är kär eller inte.
Bobby, 9 år

20."Kärlekspar kan bara sitta och titta på varandra och låta sin mat bli kall... Andra bryr sig mer om maten."
Bart, 9 år

21."Se efter om mannen har läppstift i ansiktet."
Sandra, 7 år

22."De älskar varandra om de beställer en sådan där efterrätt som brinner. De tycker om att få sådana eftersom deras hjärtan är sådana... de brinner."
Christine, 9 år

Vad tänker de flesta när de säger "Jag älskar dig"?

23."Man tänker: Japp, jag älskar honom verkligen. Men jag hoppas att han duschar minst en gång varje dag."
Michelle, 9 år

24."En del människor kan vara väldigt nervösa, så de är bara glada att de fått ur sig det så att de kan börja äta."
Dick, 7 år

Hur lär sig en person att kyssa?

25."Du kan repetera med dina Barbie och Ken dockor."
Julia, 7 år

26."Det hjälper nog att titta på såpoperor varje dag."
Carin, 9 år

När får man kyssa någon?

27."När de är rika."
Pam, 7 år

28."Det är aldrig okej att kyssa en pojke. De dregglar över hela dig... Det var därför jag slutade med det."
Tammy, 10 år

29."Om det är din mamma kan du kyssa henne när som helst. Men om det är någon annan måste du fråga först."
Roger, 6 år

30."Jag ser på det så här: Att kyssas är kul om du tycker om det, men det är ett fritt land och ingen borde tvingas till det."
Trey, 8 år

Det är nu Lördag och kväll.
Elvis sover just nu, så jag tänkte passa på att skriva några meningar och ord här.

Elvis och Jag gosar med varandra hela dagarna och allt går prima. Vi saknar pappa David obeskrivligt mycket och hoppas på att de sista 5 dagarna går fort. Ja, det är sant! Om 5 dagar så är mitt hjärta hemma igen. Efter en månads jobb på två veckor. Usch, stackarn! Jobba 12 timmar om dygnet, 14 dagar i rad.  Jag ska nog låta honom sova ut i en vecka då han kommit hem. Huvudsaken att han trivs och det gör han ju.  Men det första jag ska göra då jag träffar honom är att sno åt mig en riktigt lång kram, innan han ska gosa med Elvis. För det lär han nog göra dygnet runt sen och det förstår man ju. Jisses vad David måste sakna sin son. Och vilken skillnad han kommer att se på Elvis när han kommer hem. Jag blir inte förvånad om han inte skulle känna igen honom. För till och med jag ser ju skillnad på Elvis, han ändras ju jättemycket varje dag. Han har blivit mycket rundare än innan också.

Min gofis sover lika bra om nätterna nu också, vilken tur jag har. Om jag matar Elvis klockan tolv och kommer i säng klockan ett så sover han till runt fem för att då vakna och tutta på mamma Kaisa och då sedan somna om till tio, kanske till och med elva. Så ja, jag får mycket sömn. Fast idag fick jag BARA sova till nio, rackarns. Vi får se hur länge detta håller i sig. Kanske blir skrikig snart?

Jag har ätit jättemycket hemma hos mina föräldrar nu när David är i Norge och det tackar jag väldigt mycket för. Jag har fått så mycket hjälp från er och det är ovärderligt! Hur ska jag kunna återgälda detta?  Jag bockar och bugar! Tackar och ler!

Nu är det en herre i denna lägenhet som vaknat och jag springer därför iväg från skriveriet en sväng..


Det där skrevs igår och jag kom aldrig tillbaks. Rackarns va?
Herrn i huset (just nu bara Elvis, så han är ju herrn i lägenheten) vaknade till och jag rusade direkt till honom. Vi gick iväg till vår stora toalett för att byta lite blöja och tvätta lite rump. Efter det var det middagsdags för lill-Elvis. - Yes sir! Säger jag och laddar fram tuttarna för att mata mitt barn. Efter det så satt vi mest och gosade i soffan framför tv'n (ja, min soffa står faktiskt framför TV'n, Ovanligt va?). Jag var inte ensam vaken fram tills det var sovdags och johhnyboy (John blund) skulle få göra sin nattliga rutin, söva mig. Det var en liten knodd här i lägenheten som höll mig sällskap, myspys. Fast inte lika roligt då magknipen tog över, så himla hemskt att inte kunna göra något för att ta bort smärtan. Kanske försöka döva den med kärlek? Svårt det med kanske.

Har ni tänkt på att minsta lilla misstag jag gör med Elvis, kan komma att förändra hela hans liv? Snacka om ansvar, snacka om stort. Det gäller ju allt man gör. Jag är en förälder, en mamma och rädd för att inte göra rätt?

Vi lade oss i sängen vid halvett inatt och jag slocknade lika fort som lampan. Jag vaknade sedan vid sextiden för att Elvis var sugen på frukost. Vi satte oss i soffan och kikade på lite dålig morgontv för att sedan lägga oss i sängen igen vid sju. Nästa gång jag vaknar är klockan elva och jag är utsövd. Tack för att du är så snäll och sover mycket!

Jag har ingen kamera hemma. Vilket kanske förklarar varför jag inte lagt ut så mycket bilder? David tog med sig den till Norge och därför har jag fått använda mammas då jag är hos dem. Mormor Eva har fått fota lite. Men jisses vad jag saknar kameran, jag går ju ingenstans utan den annars. Det blir mycket fotande när David kommer hem, jag har mycket att ta igen och det går inte att fota Elvis för mycket, så söt & go.

by the way så är Elvis ikväll 3 veckor gammal, 21.52. Tiden bara rullar iväg och jag hinner inte med. Det är som David säger, snart har han skäggstubb och åker moped. -  David var lite rädd att Elvis skulle ha växt lite för fort innan han kommit tillbaka. Förhoppningsvis inte? Fast växt mycket, det har han. Det som är bra är att då David kommit hem händer allt. Eller ja inte allt, men det är då som han kommer att börja fixera blicken och le medvetet osv. Då går David inte miste om det iallafall.

Får papper snart som jag ska skicka in till arkivet i Gävle för att få förlossningsjournalen, så strax skall en förlossningsberättelse finnas här.

Det ser så mysigt ut när ett barn sover..

Nu var det svårt att skriva med en hand, en liten krabat ville inte ligga kvar i babysittern och ligger nu därför  i min famn, den rackarn somnade dock. Jag ska nu gå och äta frukost. Sedan blir det till att göra mig och Elvis klar. Möjligen städa lite, ser hemskt ut här.
Ha det bra =)

Jag älskar mina pojkar, det ska ni veta, massor..
Kom hem nu David..

Jag är väldigt less på människor som inte kan vara tyst. Varför måste man racka ner på folk. Varför måste saker alltid ifrågasättas? Elvis är ett namn. VISSA har inte förstått det och är tvungna att fråga om man verkligen får ge ett barn namnet Elvis. - Neeej jag gör det ändå? Herrejösses.
Och "så kan man ju inte heta". Jo för det gör han och måste folk verkligen berätta vad de tycker om namnet? Det är mitt och Davids beslut om vad vi ger vår son för namn.  Hade jag gett honom namnet Anton t.ex och någon inte gillat det namnet, då hade ingen sagt något. Då hade personen sagt "ok" och fortsatt prata om annat och möjligen tänkt att "det namnet gillar inte jag".  Men så fort det är ett annorlunda namn så är det helt plötsligt en allmän rätt att säga rakt ut att det är svinfult. Ingen har frågat dig? Vi behöver bara våra egna åsikter angående namnet. Så här var det under graviditeten också, jag trodde dock att det skulle försvinna då vi bestämt oss för att ge honom det namnet. Icke sa nicke, de som inte gillar namnet fortsätter att klaga. "Ska han heta Elvis om det blir en pojk? Då hoppas jag att du får en tjej"

Sedan så är det ju väldigt mycket positiva reaktioner också, jättekul!  Många som tycker att det är fint. Vi tycker att namnet Elvis är fint och vill att vår son heter det. Jag har dock svårt att förstå hur folk tänker ibland. Mest positiva reaktioner är det nog men jag är ändå less på de några som tror sig ha rätt att klanka ned på mitt barns namn, TILL MIG.

Får man döpa ett barn till Jazz-ture så får man bannemig heta Elvis också. Och det människor inte förstår är att halva USA's befolkning lär ju heta Elvis. Vissa verkar tro att det bara var Elvis Presley som hette så. YEAH.

Jag blir ju sårad av att höra taskiga saker som "så kan han ju inte heta" när jag tycker att det är det finaste namnet till min pojk.

Så, nu har jag klagat färdigt! Sorry! Jag behövde få ur mig detta. Synd att jag har lite bråttom som vanligt, annars hade jag skrivit lite bätte. Inte svamlat och skrivit allmänt knasigt som vanligt.

Elvis, min Elvis..

Min berättande rubrik säger det mesta om vad den 18e september hade innebärt ifall Elvis inte hade kikat ut den 3e september.. Jag hade suttit här tjock, svettig och förväntansfull. Antagligen hade jag tjatat och gnatat om hur mycket jag ville att bäbisen skulle komma ut, att jag längtade så. Det är nog inte många som förstår hur mycket det betyder för oss att Elvis ville titta ut lite tidigare än beräknat datum enligt ultraljudet. Att David fick vara med på förlossningen och hann vara hemma ett par dagar innan han for är ovärderligt!

På onsdag är det föresten en vecka kvar tills David börjar åka hemåt. Han är nog hemma i Bollnäs Torsdag eftermiddag. Vad jag längtar.

Igår röstade jag för första gången i mitt liv. Med beslutsångesten i kroppen och tanken på att man skulle ha satt sig in i politiken lite tidigare, gick jag till sävsbergsskolan för att lägga min röst. Jag visste inte att jag skulle bli så besviken några timmar senare då televisionen berättade om att alliansen vunnit.

Idag var jag och Elvis till Mora. Vi följde med Mamma, Jan och Gabbe för att hälsa på Syster och hennes familj. Trevligt trevligt!

Nu blev klockan mycket och internet började precis fungera igen efter en timmes krångel, så jag hinner tyvärr inte skriva något mer. Rackarns, så här blir det jämt nu tycker jag.  Hinner inte få med det jag vill få med alls. Jag kanske får ta och börja skriva det viktiga framöver?

Sittandes framför datorn hemma i lägenheten, förbereder jag mig för första natten ensam med Elvis. Jag har ju, som tidigare skrivet, sovit hos mina föräldrar på malungsgatan. Där har jag sovit sedan David åkte i onsdags. Det har varit jättemysigt och trevligt med sällskap. Inatt ska jag och Elvis testa på ensamheten och kolla om det går lika bra som annars. Jag tippar på att det går skeeetansbra. 

En förlossningsberättelse finns påtänkt i mina tankar men jag känner att jag vill ha min förlossningsjournal först för att gå igenom den och för att kunna återge tider. Tidpunkter är visserligen inte viktiga för er som läser men kan ändå kännas bra att ha med. Och så vill jag givetvis ta med vad barnmorskorna och de som snittade skrivit ned. Så håll i er, den kommer snart!

Jag saknar David så otroligt mycket, det känns så tomt utan honom. Men vi ska klara detta, det gör vi. De tre veckor han är hemma kommer att bli underbara. Bara mys och skoj med Familjen. Vi pratades vid idag och det var skönt att höra hans röst. Elvis fick höra Pappas röst också och hur förvånad blev inte han?
Jag saknar dig David.

Dags att rösta också, men på vad? Det är ju den stora frågan.
Jag antar att jag inte kommer att veta det då jag står där och ska lägga min röst.


Fummel och svammel är det enda som sipprar ur mina fingrar och sedan överförs till tangentbordet och datorn. Skriver mer om mina och Elvis dagar tillsammans en annan gång. Jag blev så himla trött nu..
Så nu blir det lite amning och sedan ska sängen få ge oss lite sömn, förhoppningsvis? För inte ska det väl behöva krångla just ikväll, bara för att vi ska sova hemma? Neeejdå! :)

Så sant som det är skrivet.
Mitt hjärta David drog iväg till Norge och tog mitt hjärta med sig.
Det känns lite tomt. Fast mitt hjärta har han ju fångat för längesedan, så jag är van att han bär omkring på det. Det känns tryggt för jag vet att han är försiktig och tar väl hand om det, han skulle aldrig göra något dumt medvetet. Han är helt enkelt bäst. Om två veckor, efter 14 dagars väntan ska han bege sig hem till sin familj, dvs mig och Elvis, för att vara hemma i hela tre veckor. Det ska bli underbart.
Kom hem nuuuuu!

Jag och Elvis har sovit hos mina föräldrar nu första dagarna. Jag ska nog sova hemma imorgon och sedan pendla lite mellan fågelholken (föräldrarnas hus) och blommis (home sweet home).
Allt har gått bra hittills och vi mår underbart. Fast vi saknar pappa David enormt mycket. Jag hoppas innerligt att dessa två veckor går fort.

Jag vet att Elvis inte ler medvetet ännu men hur sött är det inte då? Finns det något vackrare än ett barn som ler? Att se SITT barn le är något ännu bättre, jag smälter.

Jag ska försöka få tid till att skriva om förlossningen någon dag. Det blir inte att man sitter här så mycket, bara kortisar.

Här läser vi ljusnan hos mormor med min morgonfrilla.