Nu när klockan slagit tio i fem, morgonen den trettioförsta januari tvåtusensju, har David precis sagt hejdå för två veckor. Jag försöker alltid komma på saker som han glömt att ta med sig, så att han inte skall behöva komma på något sedan som han hade behövt. För då vet jag att jag får dåligt samvete och tycker synd om honom i två veckor istället. Så det är mest för min skulle jag hjälper till, haha. Men som tur var så verkar det inte som att han har glömt att packa något viktigt.

Här sitter jag nakenfis med tuttarna i vädret i hopp om att ingen granne skall se in, vilken syn! Morgonfrilla, smink utkletat över ansiktet sedan igår (iofs sminkar jag mig inte så mycket) och totally naked! Bestämde mig för att sätta mig en stund vid datorn innan jag lägger mig igen. Jag är ju ändå vaken och behöver bli lite trött igen. Jag undrar hur många grannar som INTE sett mig naken, kan säkert räkna dem på fingrarna och då är det många grannar i huset bredvid som lätt kan se in i vår lägenhet. Vad tusan, är ju inte lätt att jämt komma ihåg att det finns sånna också då man springer omkring i lägenheten naken. Jag är nästan nudist tror jag. Jag och Elvis. Han gillar bäst att inte ha kläder på sig, han trivs som allra bäst då. Han blir lätt  varm.

Aja, fy saknar David redan!

Jag tror att det blir jobbigare och jobbigare för varje gång för David att åka nu. Det märks. Det har ju varit jobbigt hela tiden, det förstår man ju, men blir nog värre för var gång. Usch vad han ska sakna. Elvis hörde att vi var vaken och höll på att tissla och tassla nyss, så då gnällde han till och direkt sa David.
- Nu tänker jag fasen gå in och pussa på honom när han ändå är vaken!

Varje gång då David åker sitter jag och har dåligt samvete (ja, jag vet.. jag har ju ALDRIG dåligt samvete...eller? ) och tänker på hur jobbig jag varit mot honom. Är så grinig jämt, vet inte vad det är med mig. Och så tänker jag att det nog är skönt för honom också att få lite semester ifrån mig, även fast han säger att han kommer att sakna mig.

Han köpte med sig två stockar snus denna gång, för han klarar sig inte på tio dosor på en rotation (två veckor), i hopp om att få ta med sig båda. Det finns ju någon konstig människa som bestämt att man bara få ta med sig en stock till Norge. De är väl rädd att man säljer vidare där eftersom det är så himla dyrt där. 60 kronor för en dosa snus, usch. En hundring per pizza, fy tusan. Sist var han utan sista dagarna. Men Aja, de slänger väl bort stocken om han inte får ta med sig båda, bortkastade 300 (!) kronor. Och då får han banne mig köpa dyr snus där, jag vägrar att ha dåligt samvete över att han inte har nå snus. Då kan inte jag snusa ju. Att tänka på att han inte har någon snus, varje gång en portion dyker in under läppen är ju inte direkt en njutning.

Ses snart David!

Nej, nu  blir det sängen igen!