Jahaja.. Här sitter jag, igen...som vanligt.
Jag tänker på en viss person, en vän, som har det så himla svårt. Jag vill rädda dig, får jag det? Det är inte så det ska vara och det vet du. Jag blir så ledsen när jag tänker på hur du har det. Det känns som om jag står och tittar på och bara väntar på att det ska hända något. Jag känner mig så maktlös.


Imorgon ska vi till min mormor (äntligen! Vi är aldrig dit) och hälsa på. Efter det blir det skattekontoret eftersom David inte kunde deklarera för att något hade ändrats sedan papperna skickades ut. Efter det ska vi nog städa, storstädning av lägenheten.

Just ja, Jimmie som vi jobbade med på softcom tyckte att vi skulle komma dit och hälsa på. Fast det har jag förstås glömt att berätta för David, haha! Så får se om vi ska dit och hälsa på. Saknar INTE jobbet men vissa arbetskamrater. De flesta har dock slutat eller flyttat sig till kundtjänst. Men blir nog en tur dit också.

Nä nu måste jag ta bort datorn från knät för att GÅ fram till tv'n och byta kanal för våran fjärrkontroll är fortfarande på rymmen....