Det där stämmer så himla bra. All min energi går åt till att ångra saker jag sagt och gjort. Alltid gör jag bort mig och jag ångrar att jag ens öppnade luckan till talets gåva. Att det ska vara så svårt att bara gå vidare och inte blicka tillbaka på saker som sagt och gjorts, att blicken alltid vänder sig bakåt. Visst det är klart att ångern ska dyka upp då du gjort något dumt och då sitter en ursäkt fint, det är ju bara mänskligt. Men att alltid ångra att du öppnat munnen överhuvudtaget då du träffat någon för att du sagt fel enligt dig eller något liknande, är bara slöseri med energi. Jag skulle vilja få bort min onödiga ånger, som ständigt finns där. Det krävs dock väldigt mycket träning. Kanske försvinner den en dag. Det finns så mycket inom oss som slösar förfärligt på energin.
Jag måste bättra mig.