Vad ska du bli när du blir stor?
Om du har många "förslag" så kan du ju ge ett till mig? Jag har funderat på vad jag vill göra efter mammaledigheten och har kommit fram till...eh.. inget (???). Ingen tanke leder till något bra. Jag skulle vilja plugga till fotograf, men då är frågan om jag ska göra det för att jag tycker om att fotografera eller om jag helt enkelt ska strunta i det eftersom det inte finns några jobb? Så himla tråkigt att behöva tänka så.
"Jag gillar det här men jag pluggar till det jag hatar istället för då finns det ju jobb"
Ska det verkligen behöva vara så här? FY vad trist. Jag vill ju inte jobba med något som jag inte trivs med. Det fungerar ju inte i längden. Visst skulle jag kunna plugga till fotograf egentligen och sedan frilansa, finns dock inga garantier för jobb.

Helt plötsligt en dag blev jag jättemotiverad att börja studera i höst eller året efter, fråga mig inte varför.  Jag brukar sitta och drömma mig bort för att få fram vad jag skulle kunna göra, enda tills jag inser att jag är för feg och aldrig någonsin skulle våga göra något själv. VIsst, jag har jobbat på softcom som telefonförsäljare men en sak vet jag - jag hade aldrig gjort det utan David. Aldrig, aldrig att jag hade gått dit alldeles ensam. Jag är sådan, en feg jäkla lort.

Ja, jag vet! Hur trist och fjantigt som helst. Jag skulle kunna rabbla upp massor med fjantigheter som jag har för mig när det gäller allt socialt fast jag väljer att bespara er det. FJANT står det skrivet i pannan på mig. Hur mycket folk än säger att jag klarar saker så lär jag ändå aldrig våga något i mitt liv och aldrig (tror jag) kommer jag att lita och tro på mig själv.

Men men! Någon som har tips på vad jag skulle kunna plugga? Skriv gärna en kommentar eller så isåfall.