Elvis är hos dagmamman och leker. Fy vad roligt han ska ha det efter att ha suttit inomhus i tre dagar, med en mamma som inte hittar på något roligt alls. Jag tror att han njuter till fullo att få vara ifrån mig en stund, faktiskt. Och få leka av sig med sina "kompisar".

Ja just det ja, igår blev det kolsvart här. I hela Hällbo faktiskt. Jag som satt här alldeles snällt och surfare runt på datorn medan barnen och David sussade sött på övervåningen. Helt plötsligt blir det kolsvart och jag såg ingenting alls. Man ser ju absolut ingenting när allt utanför också är släckt. Så jag satt en stund i soffan och höll på att skita i brallorna. Efter en liten stunds peppande på mig själv så kutade jag upp för trapporna och råkade därmed väcka Elvis. Vi la oss i våran säng och vid halvett, en timme senare alltså, somnade jag med telefonen i handen. Jag var ju tvungen att skicka iväg lite sms till min kära mor och berätta att jag inte dog eller något (jag pratade med henne på msn). Jag brukar ju alltid säga något innan jag loggar ut. Vid halvtvå hade strömmen kommit tillbaka fick jag höra idag av Linda, som blivit väckt av allt som knäpptes igång igen.

Det som var lite läskigt var väl att när jag lyste runt med mobilen i sovrummet så såg jag en skugga av en man framför sängen. Usch, efter det lyste jag inte något mer med mobilen. Jag vet inte om jag inbillade mig, kan vara möjligt! Men man vet ju aldrig..

Och jag kunde inte låta bli att tänka på att det faktiskt kunde finnas någon idiot som skulle passa på att göra inbrott när folket ändå inte ser någonting.

Jag som inte var mörkrädd överhuvudtaget när jag var mindre. Det var däremot JAG som fick min lillebror att bli mörkrädd. Ibland när han kom upp för trappen till övervåningen i mörkret brukade jag hoppa fram och skrämma honom, fy vad elakt... förlåt!