Dagen innan Ella föddes (Alltså den 28/4) var jag och David iväg till Gävle på inskrivning inför snittet. Vi pratade med en barnmorska, besökte BB en snabbis och träffade narkosläkaren för att få information. De berättade att vi skulle vara i Gävle kl. 06,30 på tisdagen (29/4) och att vi fick sova kvar på BB om ville, istället för att kliva upp tidigt och åka iväg på tisdagen. Vi hade dock bestämt innan att vi skulle sova hemma för jag ville inte sova borta en "onödig" natt från Elvis. Så vi for hemåt och sov hos mina föräldrar med Elvis istället.


När klockan slagit halvsju på tisdagsmorgonen så befann vi oss BB och jag fick duscha med descutansvamp som jag gjorde kvällen innan också och sedan ta på mig den fina skjortan och knästrumporna. En nål i handen sattes in eftersom jag skulle få dropp och en kateter kördes in i urinröret på mig (det var nog det värsta av allt, haha. usch för att visa puppan).


Jag fick sedan gå till operationssalen (08,15) med kisspåsen i fickan och droppställningen i handen. David hjälpte barnmorskan att köra min säng som också skulle följa med. De snygga och blåa operationskläderna fick David ta på sig och jag var bara tvungen att ta en bild på det, haha! Sötnosen min!

Det var många i rummet och alla förklarade en massa saker om vad som hände/skulle hända. Jag blev helt enkelt väldigt bra omhändertagen. Blodtryck och puls kontrollerades, säkert något mer också. Det tog lite tid innan narkosläkaren dök upp men efter ett tag kom hon och tillslut blev jag stucken i ryggen (ryggbedövningen). Jag blev alldeles varm i rumpan och det dröjde inte länge innan jag domnade bort från brösten och nedåt. Det konstiga var dock att jag kunde vicka på tårna på ena foten under snittet, DET var läskigt. (Foten försvann dock helt när snittet var över)

De kände med en kylklamp lite här och där på kroppen för att se om jag kände något någonstans. Det gjorde jag inte, förutom att jag kunde vicka på tårna och lite känsel nedanför brösten. Jag blev lite orolig och tänkte för mig själv att bedövningen säkert inte tagit riktigt..

- "Kände du det där?" Frågade någon och jag svarade att jag inte gjorde det.
- "bra, för de har börjat nu".

oj! De hade börjat och jag bara låg och väntade på att jag skulle råka känna någon smärta. Det gjorde jag dock inte utan det gick hur bra som helst. Jag hörde lite saxknipsljud ett tag (om ni förstår vad jag menar?) när de höll på och snitta mig, lite småläskigt sådär.

Sist jag snittades så hade ju vattnet gått innan men denna gång så var ju vattnet kvar och det hördes ganska väl när de sörplade ur mig vattnet, haha!

Ganska snart kände jag ett tryck uppåt och jag förstod att de var på väg att ta ut barnet ur magen. Man känner ingen smärta men man känner att de bökar omkring med magen.




Plötsligt hör jag ett barnskrik (kl. 09,19) och jag blev så förvånad över att höra ett skrik eftersom jag förberett mig på att det är vanligt att de inte skriker påengång vid snitt.Vid en vanlig förlossning så blir ju barnet i magen stressat av värkarna och vet att det är något på gång men vid kejsatsnitt så får ju barnet ingen förvarning och därför kan det vara så att de behöver hjälp med andningen litegrann. Barnet var knappt ur magen och började skrika redan då, jisses! Då blev vi lycklig kan jag säga!

De kommer runt med barnet och vi är hur lyckliga som helst! De håller upp barnet och frågar om vi vet vad det är för kön, det vet vi inte och vi får kolla efter. Det stod helt stilla i min skalle och jag undrade om det var en pung eller en puppa, haha! Inte högt, bara för mig själv! Jag förstod väldigt snart att det var en flicka och sedan gick de iväg med henne för att göra rent och kolla så att allt var bra.

David fick klippa navelsträngen och titta så allt var bra med henne medan jag låg snällt kvar på operationsbordet. De kom in en snabbis så att jag fick ha henne på bröstet innan de gick upp till förlossningen (kl 09,30), dit jag förhoppningsvis skulle komma också.

De sydde ihop mig och väntade sedan på att få reda på om jag kunde komma till förlossningen eller om jag skulle vara tvungen att ligga på uppvaket istället. Förlossningen hade fullt upp så det blev uppvaket och där låg jag nog runt en timme eller en och en halv timma, innan David och flickan kom till oss. David hade fått fika på förlossningen och de hade vägt lillflickan. 3120g och 49cm lång. Hon hade fått ligga i en värmekuvös en liten stund också eftersom hon var lite kall. Hon fick ligga vid min bröst och vi fick ganska snart komma till BB (runt tolvtiden). Innan vi drog till BB så hann vi med att ringa till våra föräldrar och berätta att vi fått en liten flicka som fått namnet Ella.




Tillbaka på vårt rum (vårat alldeles EGNA rum som vi fick på morgonen) och bedövningen hade släppt nästan helt då. Vi ringde runt till folk och smsade samtidigt som vi snusade bäbis.

Vid halvsex (eller om det var halvsju?) så ställde jag mig upp första gången och sköterskan blev väldigt förvånad över att jag ville upp och gå redan då. Hon hade tydligen tänkt vänta till morgonen efter men envis som jag var så skulle jag allt upp då. Och det gick ju bra! Jag fick dock ha kvar katetern till dagen efter det.




På onsdagen fick vi besök av Davids syster, hennes pojkvän, Mina föräldrar, Davids kusin och Elvis förstås!

Elvis var glad först och skrek titta när han såg Ella men sedan blev han lite räddnär hon började gråta och trodde att det var han som gjorde något fel. Senare när jag, David, Elvis och Ella gick in till vårt rum på BB så pussade Elvis på Ellas huvud och var jättego med henne. Vi hoppades på att det skulle hålla i sig!

David och Elvis for sedan hemåt för att sova hemma och lämnade mig kvar på BB med Ella.





På torsdagen fick vi åka hem. Det blev på eftermiddagen bara för att jag var tvungen att vänta på en gynläkare som skulle godkänna vår hemgång. Det var självklart att jag fick åka hem eftersom jag var så pass pigg som jag var så vi packade ihop oss och David hämtade oss.

Elvis har varit jätteduktig med Ella. Han är inte svartsjuk och han är så go med henne. Han vet dock inte hur man ska bete sig ibland och råkar vara lite hårdhänt så det gäller att hålla koll. Han vet ju inte riktigt vad försiktig är för något men det lär han sig nog. Han pussar på henne och hjälper mig att torka henne när vi byter blöja.



Hittade på en ekorre idag men bilderna blev rätt kassa, haha. Visar dem ändå!