Är det så här det ska vara?
Ska det verkligen vara så svårt att våga tro på sig själv och ha lite självförtroende? Lite självkänsla i skallen vore inte heller fel.

Att inte våga ta körkort, jobba eller plugga är få av de många saker som jag verkligen inte klarar av. Jag kan inte ge mig in i situationer då jag inte vet redan innan hur det kommer att se ut, gå till och vara. Att ge mig in i situationer då jag måste improvisera är helt enkelt omöjligt. Hamnar jag i sådana tillfällen minns jag knappt efteråt vad som hände, jag blir helt konstig.

Hur ska jag kunna klara av livet utan klara av att jobba. Det är ju så enkelt att skaffa körkort, jomenhejsan! Vissa har svårare för sådana situationer än andra.

Jag går till exempel inte och klipper mig på drop-in själv. Ändra så får jag ta med mig någon eller beställa en tid.


Så alla situationer då man måste improvisera (och liknande) undviker jag helt. Ska jag göra något måste jag helt enkelt veta exakt hur situationen (fasen vad det ordet dyker upp hela tiden nu) kommer att se ut och vara.


Jag skulle kunna sitta här och radda upp en jäkla massa saker jag inte gör men jag bespar er det.

Nu ska jag lägga in bilder och sedan uppdatera med ett nytt inlägg.


Ciao!