Igår bestämde vi oss för att sova i Davids mormor och morfars hus i Flugdammen, alldeles i närheten till Davids föräldrar i Flugbo. Vi packade ihop oss och for iväg. Det var tomt i hans föräldrars hus men vi stannade där för att vänta på att de skulle komma hem. Efter en timme dök Frun i huset upp och det dröjde inte länge till Herrn också kom hem, Elvis farmor och farfar med andra ord. Var hos dem hela kvällen och blev bjudna på oxfile och potatisgratäng. Riktigt gott och trevligt. Satt hos dem tills klockan var runt 21-22.00 och begav oss sedan ut med barnvagnen i mörkret för att gå mot flugdammen.

Det var mörkt och blåste väldigt mycket. Jag hade varit livrädd om jag gått där mitt i natta alldeles ensammen, skog och mörker tillsammans gillar jag absolut INTE. Det är väldigt konstigt det där att jag blivit mycket mer mörkrädd nu på senare år än då jag var liten och inte var rädd för något.

Det kändes som om vi skulle blåsa bort. Väl framme var det skönt att få komma in trots att det var väldigt kallt där inne, 14 grader för att vara exakt, Brrrrrr...

Vi stoppade ner Elvis och han slocknade på en gång efter att ha somnat i vagnen på vägen dit.

Det kändes väldigt konstigt och läskigt att gå omkring i huset utan att Davids mormor och morfar var där. Erik, hans morfar, gick bort i somras och Mona, hans mormor, gick bort under allhelgona-helgen. Världens snällaste människor, så himla tråkigt.

Jag stod vid ingången till vardagsrummet och bilden av att hon satt vid öppna spisen och rökte målades upp. Hon brukade sitta där då hon rökte. Det kändes tomt.

Jag var väldigt paranoid och satt bara och väntade på att de skulle visa sig.


Vi tände en brasa och satte oss med en varsin tidning och bara myste. Jag tror att det är bra för oss att komma bort från Dator, TV och mobil. Där satt vi en bra stund och det var hur skönt som helst. Det dumma var att om man gick utanför brasans område så blev det svinkallt och jag var nära på att förvandlas till en isskulptur. Vid tolvslaget bäddade vi ner oss i den iskalla sängen som snart blev varm. Jag tyckte mig se Mona men jag insåg snart att jag bara inbillade mig, paranoid som man är. Hade varit trevligt att få se en skymt av dem.


Då vi sov hörde vi vattnet i sjön slå mot stenar och vågorna som vinden formade fint brusade också.

Elvis låg mellan oss och där sov vi gott. Sängen var mycket skönare än våra dumma madrasser.


Vi åt frukost hos Davids föräldrar och for sedan ner till stan för att handla presenter till Göran och hans son Linus. Linus blir ett år imorgon, redan (!). Tiden bara rullar iväg och det känns som att man bara sitter bredvid och ser på. Eller som om man tittar på en video och har tryckt på snabbspolning.


Det är så roligt att se Elvis leka. Han ligger inte still en sekund och har han siktat in sig på något så går det väldigt fort. Att skrattar och är glad mest hela tiden. Gnäller han till är det oftast för att han vill ha nappen eller är trött.

Vi pratade om det igår. Att vi aldrig någonsin skulle kunna byta ut detta liv mot något annat. Det ska vara vi tre. I framtiden blir vi säkert fler men i detta nu är det vi som gäller.

Lägger in bilder senare och skriver något mer!