en stor, tjock och gravid sak



Hallå gott folk!
Nu är det mitt i natta och jag tänkte försöka att skriva något snabbt här. Antagligen något som i slutändan inte är något intressant alls eller bara svammel som inget förstår något av, men jag ger det ett försök.

Jag tog mig upp till tandläkaren i torsdags morse, helt utan problem. Halv åtta satt jag där i stolen och allt gick bra. Nästa gång jag skall sitta där och gapa stort och försöka svara på frågor när munnen är full av saker blir om ungefär ett och ett halvt år, då jag är en betalande människa. Som tur är behöver jag aldrig laga något hål, så förhoppningsvis blir det billigt och bra i fortsättningen med.
Jag lagade mitt första hål i december, ett jättelitet hål som de egentligen inte behövt lagat, men gjorde för säkerhetsskull. Attans tänkte jag, ska jag behöva bli rädd för tandläkaren nu? Jag som tycker att det är så mysigt att bli ompysslad och gå dit (jag var avundsjuk på min lillebror när han skulle dit, då vi var små), skulle jag bli rädd för att gå dit efter att borren gjort sitt verk? Nejdå, icke. Eftersom hålet var så litet, så kändes borrningen knappt.

På eftermiddagen den dagen ringde min kära mor som just kommit på att vi kanske hade velat följa med till Mora för att hälsa på min syster och familj. Mina föräldrar hade fått den tanken just då de passerat Edsbyn. Vi tyckte att idén var bra och satte oss snart i bilen för att åka till Mora. Grillade och åt gott hos Lotta och Patrik, i deras nya bostadsrätt. De har verkligen fått det fint där, jättefint!

Jag har lagt in lite bilder från moratrippen. Längst upp kan du se bilder på familjen i Mora och i mitten (den stora bilden) ser du (för du missar väl inte?) en stor, tjock och gravid sak. (v.38 (37+4)).. Under den stora bilden finnes bilder på mina "reskompisar".  Jan,  David och min mamma. Såg precis att Lotta och Noah var med där också.  Jaja, ni ser väl! : )

Vi sov i stugan som mina föräldrar brukar hyra då de är och hälsar på i Mora, myspys.

All hopp om att lyckas föda när vi ändå var i Mora var snart borta och vi begav oss hemåt på fredagen igen.
Ut till flugbo för att lämna en bild som vi förstorat på Erik (Davids morfar som gick bort i sommar) till Davids föräldrar. Där blev vi bjudna på sallad och det var väl inte helt olägligt. Tack för det!  Väldigt mysigt och gott. På vägen hem beundrade jag min hemska vitlöksandedräkt och längtade hem för att bädda ned mig, John blund hade verat kommit till mig tror jag.

Idag var vi ned till museét för att kika på utställningen som familjen Dellkrantz hade. Davids fasters man heter Tobbe och var en av dem som målat tavlor. Jättefina tavlor, tänk om man var så duktig själv! Mäkta imponerad! 

Hem en sväng, sov middag i två timmar för att sedan bli bjuden på kycklingpaj hos mina föräldrar. Jättegott, tack för det! Där blev vi kvar tills ikväll, trevligt som vanligt.

Nu är David på väg att lägga sig, så jag ska väl bädda ned mig jag också. Det är full fart i magen iallafall. Snurrar runt som en propeller den lilla, myspys. Får gärna titta ut snart också. På måndag tycker vi passar jättebra, men vi får väl se hur det blir med den saken?

Nog blev det som jag skrev i början - helt ointressant! Men det är sådana dagar ibland också, man har sina svackor. Kanske dyker det upp något intressant att skriva om imorgon?
Jag längtar tills då jag kan skriva att vårat mirakel har kikat ut. När kan det tänkas bli?

Nattinatti, sov gott, dröm om något bra.

Lånade kläder värmer inte.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback