8 ½ timme i streck

Idag ska vi iväg till söderhamn för att titta på lite kläder till Elvis på Kappahl. Vi får hoppas på att det finns bättre och mer kläder än i Bollnäs. Det finns ju inte mycket alls här. Och finns det något så är det större storlekar, synd. Jag och David har ännu inte köpt något plagg till Elvis, efter födseln. Innan köpte vi självklart, visste dock inte vilket kön han skulle tänka sig att bli. Så nu vill vi hitta lite fina killkläder.

Ska studsa in i köket nu för att göra lite lunch. Jag tror bestämt att det blir Korv med bröd (chorizo och en till sådan sorts korv), gött! Efter att vi ätit dessa körvar så ska det väl vara dags att bege sig. Med den vita jettan far vi mot Söderhamn i hopp om mycket barnkläder och en trevlig dag.

Vi var på BVC igår på läkarundersökning. Han sa att allt såg bra och normalt ut, sicken tur! Efter det så fick vi väga och mäta honom. Fast han hade inte växt något på varken längden eller runt huvudet. 144gram var det enda han hade ändrat på. Så nu ska jag, istället för att bara ge tillägg vid nattmålet efter att han tuttat, ge honom tillägg på kvällarna också igen. Antagligen har jag mindre mjölk på kvällarna och kanske därför han varit skrikig också? På grund av hunger blandat med magknip? yes, möjligen. Tråkigt att behöva ge honom tillägg. Att man inte räcker till själv liksom. Fast det kanske blir bättre om ett tag? På dagarna har jag ju hur mycket mjölk som helst iallafall! Bara sprutar ut...

Natten till igår somnade vi vid halvtvå (Elvis hade som vanligt sovit på kvällen också) och sedan vaknade Elvis (hör och häpna) klockan tio (!). Utan att ha vaknat på morgonen för att tutta på mig sov han hela åtta och en halv timma i streck. Snacka om skööönt! Jag som har tur annars med sömnen! Att när jag lägger mig vid tolv så får jag kliva upp halv sex för att mata i en timme och sedan sova till tio igen. Och vet ni vad det roliga är? Jo det ska jag minsann berätta.. Att samtidigt som jag tänkte att det bara var en engångsgrej att han sov 8,5 timme i streck, så sov han åtta timmar inatt också.
Han vaknade till någon gång och gnydde lite (ont i magen antar jag?) i två sekunder och somnade om igen. Tack Elvis, du är så go! Jag kan ju alltid hoppas på att det fortsätter så här, jag har dock mina tvivel.

Och David är bra som vanligt. Bäst helt enkelt. Mindre än en vecka kvar nu tills han åter igen far iväg till Norge. Dystert. Nedräkningen har startat. Måtte tiden går fort denna gång. Jag tycker så synd om honom som måste vara ifrån Elvis så länge.

Oj, jag skulle bara skriva lite snabbt här. Glömde dock av mig och fortsatte att svamla vidare. Jag säger nu farväl för denna gång och tar David i handen för att leda honom till köket och tillsammans åstakomma en lunch. Bye bye!


Inget försummar vi så ofta och oåterkalleligt som det tillfälle som erbjuds oss varje dag.
Marie von Ebner-Eschenbach



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback