Här ovanför visas en bild på mig där du väldigt enkelt ser hur STOR jag blivit från topp till tå. Generöst av mig va? Den bilden togs idag innan vi for iväg till barnmorskan.

På kerstins rum på mödravårdscentralen pratade vi idag om hur graviditeten varit och hur vi tänker inför förlossningen, för att skriva en sammanfattning. Då skrev vi upp att jag mått bra under hela graviditeten, att vi deltagit på föräldrautbildning och våra önskemål inför förlossningen. Det som skrevs som önskemål blev att vi hoppas på att David skall kunna medverka vid förlossningen och det skrevs även upp att jag funderar på lustgas och tar förlossningen som den kommer, känner jag att det behövs mer smärtlindring så får jag ta det då. Men som jag vill ha det nu är det bara lustgas.

Kerstin mätte magen till 36 centimeter vilket betyder att den växt nästan två centimeter sedan sist vi var dit. Vi fick lyssna på hjärtljuden och det skiftade mellan 136 och 145 slag i minuten.

Hon försökte känna efter om huvudet var fixerat, var dock inte säker på om det var huvudet hon kände. Så hon föreslog att vi skulle gå in i ett annat rum för att kolla genom ultraljud (jippi!). Sagt och gjort. Vi fick se våran bäbis och det var så underbart. Denna gång såg vi allt mer tydligt, näsan och allt, så mycket mer detaljer. Man brukar ju bara få se på ultraljud en gång och då är den ju mycket mindre.  Så häftigt och så underbart! H*n låg med huvudet nedåt precis som det skall vara men den var inte fixerad vilket betyder att h*n fortfarande kan röra på huvudet. När den fixerat sig sjunker den ned i bäckenet och kan icke röra på sig. Jag trodde då inte att vi skulle lyckas titta genom ultraljud igen, vilken tur vi hade. I saw my angel today!

Blodtrycket låg på 130/70 vilket är helt normalt och som det skall vara.
Eftersom blodvärdet hade sjunkit till 111 förra gången kollade vi för säkerhetsskull igen, vilket var tur eftersom det hade sjunkit till 91. Så istället för att äta en järntablett per dag, ökas dosen till två.
Jag säger då bara det att inte undra på att jag varit så himla trött och grinig de senaste dagarna. Nu fick det sin förklaring också, skönt.

Om två veckor ska vi iväg och kolla allt igen. Den 11/9 klockan 13.00.
Förhoppningsvis har vi redan fått bäbis då, för den elfte är det ju bara tre dagar kvar tills David lämnar oss/mig i två veckor. "/


Symfys-fundusmått (magen)= 36cm
Blodtgryck= 130/70
Huvud: rörligt, alltså inte fixerat ännu.
Hjärtljud= 136
mitt blodvärde= Endast 91 så jag fick öka på järntabletterna. (det låg på 132 vid första besöket i jan.)

---

Hur omsorgsfullt man än försöker uppfostra barn, bär de sig ändå åt som vuxna.
Gösta Rybrant